De Unga och Ensamma

Den jag tycker synd om idag är nog jag som 9 år och jag som 13 år (ska väl inte sticka under stol med att jag kan tycka synd om mig som 29 år också). Det var då jag var som osäkrast, svagast, och mest ensam.

Allt var så läskigt och jag såg inget slut på "helvetet."

När jag får e-mail ifrån "barn" som lever med en alkoholist, vaknar känslorna som jag hade till liv. Det gör så himla ont, och jag känner så starkt för dem. Känner att jag har ett ansvar att hjälpa dem, visa dem ljuset i tunneln.

Fick även ett mail från Lilla Aktuellt som på torsdag kommer sända ett inslag om dessa barn, de undrade om jag ville ställa upp på en intervju. Medan jag övervägde medverkan och anonymitet hittade de någon annan, så titta på programmet!

Även om jag fortfarande inte är "frisk" och också behöver "hjälp" så känner jag jätte starkt att vi som VUXNA barn måste hjälpa de yngre... för de har oftast ingen att vända sig till, och det förstår inte att det finns ett liv utan alkoholisten.

Funderar starkt på att bli en mentor/sponsor...någon som har några tips om hur man ska gå till väga?

Älskvärd?

Jag tror verkigen att det finns de som tycker om mig. Mina mamma och syster "älskar" mig.
Är ganska säker på att de finns de som tycker jag är rolig, charmig, söt, häftig, snäll, vacker, skön, stark, generös, lojal och cool.

Frågan är bara... Är jag älskvärd?

Alltså, kan någon någonsin verkligen älska mig, mer än någonting annat? Känna att jag gör dem till en bättre person. Att jag förfyller det som saknas i deras liv. Att jag är underbar, och att de skulle dö utan mig???

Jag tror inte det...för jag kan inte ge dem "det där" som jag inte ens vet vad det är som gör att man känner så för en annan människa.

Jag saknar den förmågan. De kan gilla mig men aldrig riktigt älska mig... för det går inte att älska någon som mig.

Talande Drömmar?

Två nätter i rad hade jag en dröm om mina föräldrar.

Dröm Natt 1.
Jag och min syster försöker förtvivlat rymma från pappa som ska döda oss. Vi smyger sent på natten, måste simma genom ett hav, men han har lakejer och spanare över allt som försöker hitta oss. Jag är livrädd. Jag måste hjälpa min syster som inte kan simma. Men allt går så långsamt och det finns ingen chans att jag ska kunna klara mig undan honom.

Dröm Natt 2.
Jag hoppar in för min syrra på restaurangen där hon jobbar. Jag springer förbrilt mellan borden och försöker ge service till alla. Försöker förstå hur kassan fungerar, men det är allmänt kaos. Mamma bor i närheten av restaurangen och kan se mig. Hon ringer mig mitt i kaoset på restaurangen och skäller ut mig för att jag ljuger och säger att jag ska jobba på restaurangen och därför inte kan hälsa på henne. Men hon kan se att jag inte är där. Jo, jag är här jag lovar!

Finns det någon drömtydare där ute??? Eller det är kanske ganska självklart...