Medberoende på Avstånd?

De säger ju att det är lika omöjligt att hjälpa en medberoende som en alkoholist. Att man bara bränner ut om man försöker. Jag har inte ansett mig vara medberoende eftersom jag inte har någon kontakt med min pappa.

En kompis till mig lyssnade när jag klagade "Jag är rädd att min pappa dör, utan att jag försökt hjälpa honom ORDENTLIGT".

Hon sa jag skulle bränna ut. Att det inte fanns något jag kunde göra. Att jag inte kan få honom att sluta dricka.

Sen ringde hon mig morgonen efter och bad om ursäkt. "Jag vet ju inte vad jag skulle göra om det gällde min pappa". "Vem är jag att säga att du inte ska försöka". Så gav hon mig ett nummer till en framstående läkare inom alkoholism som hon kände.

Men jag har fortfarande inte ringt. Är rädd för att dra igång karusellen på något sätt. Känner att jag inte orkar just nu etc...

Eller är det bara så att jag är en Medberoende på avstånd...att ingen kan hjälpa mig heller?