Vuxet Barn Till En Alkoholist: Hemkomsten från LVM-hemmet

JAG ÄR ETT VUXET BARN
SOM VÄXT UPP MED EN
ALKOHOLISERAD PAPPA.

Jag har först nu börjat inse vilka konsekvenser detta fått på mig som person, mitt liv och mitt förhållande med min sambo. Jag hoppas att genom denna blogg få skriva av mig de tankar, känslor, och frågor som jag har. Kanske även få lite feedback från andra vuxna barn som vuxit upp med alkoholiserade föräldrar eller på annat sätt dysfunktionell familj.

tisdag, oktober 14, 2008

Hemkomsten från LVM-hemmet

Jag mådde faktiskt bra när min pappa var på LVM-hemmet. Dels för att han visade sådana positiva framsteg och förändringar som var så främande för mig, och dels för att jag kände att jag "äntligen" gjort något för att ge honom en chans.

När pappa skulle få komma hem var vi nog alla nervösa och undrade hur det skulle gå. Men han var tvungen att gå och "blåsa" för att visa att han var nykter, vilket gjorde mig tryggare.

Det jag dock inte visste att han var tvungen att blåsa i 5 dagar. 5 DAGAR!!!!!!!

Jag kunde och kan fortfarande inte förstå detta. Hur kan man tvångsomhänderta någon i 6 månader som varit alkoholist i stort sett hela sitt vuxna liv och sen bara låta dem blåsa i 5 dagar???

Så...han var nykter i 5 dagar. På den 6:e var han det inte!

Det smärtar mig så oerhört att han igen ringer full. Att han igen har "packet" hemma hos sig som dricker och stjäl hans grejer. Att han lämnar osamanhängande meddelanden på telefonen. Eller att nu inte hört av sig på flera månader. Att han igen inte kommer ihåg vad jag heter. Att han igen slutat bry sig om sitt yttre. Att han igen inte kan gå stadigt.

Men det smärtar också att soc, läkare och alla andra tycks säga "ja ha". Eller att de inte förstår att deras "system" är helt obegripligt dumt och naivt och faktiskt dödande.

Jag börjar undra om de som bestämmer om de här sakerna har någon utbildning och kompetens i över huvudtaget?!?!?

Barn, Samhälle, Alkohol

11 Comments:

Anonym skrev...: Fan (ursäkta att jag svär) men fy!
Jag blir så ledsen när jag läser ditt inlägg.

Jag lider med dig, det gör jag verkligen. Har varit i samma sits som du och det gör mycket ondare än någonsin förr när de väl varit inlagda och börjar dricka igen. :(

Skickar massor med tankar och kramar. Glöm aldrig bort att du inte är ensam. Tillsammans är vi starka!; 10/18/2008 12:06 fm
Anonym skrev...: Vilket j-vla tjat om din pappa...näe, skämt åsido, det är jobbigt när en förälders frånvaro/dåliga närvaro påverkar en så mycket att man i vuxet liv hela tiden får tänka extra mycket innan man handlar. Som nån som älskat ett vuxet barn till en alkoholist blir man bara så arg. Jobbigaste är när en annan försöker men man märker att den andra vill vara trygg i sitt elände. Det enda "bra" är att ta avstånd, finns inget annat val.; 11/29/2008 5:43 fm
Anonym skrev...: Lycka till med din pappa ...
Det e svårt att vara barn till någon med missbrukar problem
/Pillan http://pillansrum.blogspot.com/; 12/17/2008 2:40 fm
Anonym skrev...: Gud hej JAG ÄLSKAR DIN BLOGG, jag vill verligen att du ska klara av det här, HÅLLER TUMMARNA FÖR DIN PAPPA OCH DIG :); 2/09/2009 11:57 fm
Anonym skrev...: Jag har inte läst din blogg men var din pappa frivilligt på LVM-hemmet?

Man kan aldrig och kommer aldrig kunna hjälpa någon som inte vill bli hjälpt. Man kan inte hjälpa någon som själv inser att de har ett problem.

Min mamma är också alkoholist och har varit det ett bra tag. Det finns ingen hjälp för henne, eftersom hon inte vill!; 2/17/2009 2:28 fm
alkoholens barnbarn skrev...: Hej! Läste lite i din blogg men ser att du inte skrivit på länge... Synd tycker jag. Hoppas allt är bra med dig.; 4/09/2009 8:57 em
Anonym skrev...: Jag känner igen mig i alla din ord. Jag är 25 år, min pappa har varit alkoholist i hela mitt liv. Han är periodare.Jag blir stark av dina ord, har du slutat blogga?; 5/12/2009 6:11 em
peter pc carlsson skrev...: Det är synd att du inte bloggar längre. Trotts det så blir du nominerad till månadens blogg. Anledningen är att det du skrivit berör och har ett starkt läsväre ääven om det inte är skrivet just idag.

Så du har blivit nominerad till Månadens blogg för Maj.

Omröstningen pågår fram till sista maj. Du kan rösta en gång varje dag. Vinnarna kommer att får 150 kr att skänka till valfri hjälporganisation.

Den blogg som vinner "Månadens Blogg" går till "Enbarts årsfinal" 2009 och vinnaren där kommer jag att bjuda på en middag på en restaurang i Stockholm. (På så viss blir ju jag också en vinnare ;-) Kan vinnaren och jag inte ses ger jag 1.000 kr till valfri hjälporganisation i vinnarens namn.

Se till att rösta på Enbart månadens blogg. Länka till http://enbart.blogg.se och uppmana dina vänner att rösta på dig. Livet går inte bara ut på att kämpa väl, ibland också på att vinna. :-)

Det är enbart bloggar med ett innehåll som på ett eller annat sätt manar oss till eftertanke som kan vara med i tävlingen.; 5/17/2009 1:07 em
Anonym skrev...: Förstår hur du känner, min pappa åkte in på avgiftning men när han kom hem igen så var det kört igen. Han gick på en lokal enhet som är specialiserad å alkoholism, men han klarade inte det heller.; 6/18/2009 4:26 em
Linnea skrev...: hej! har läst lite grann och känner igen mig i mycket samtidigt som mycket är främmande för mig..
tycker dock om det jag läser eftersom man ser att man inte är ensammen.. jag är själv 20 år och har en mamma som är alkoholist, har flyttat hemifrån men har kontakt med henne fortfarande.. blir ledsen men samtidigt inte förvånad att det antagligen alltid kommer sitta kvar det där hoppet om att fräldern ska bli ren. Att hoppet inom en fortfarande lever kvar och rivs ner gång på gång. jag önskar dig allt gott och lycka till! mvh Linnea; 2/18/2010 1:18 em
Isabell skrev...: Hej! vilken fin blogg!! det är verkligen starkt av dig att dela med dig av alla tankar, det hjälper andra att känna att de inte är ensamma! :)

Lycka till med allt! Många kramar!; 2/02/2011 12:13 em