Barn till Vuxet Barn

Jag är gravid! Det ska bli super kul, och jag är jätte lycklig över det.

Har skrivit en del på bloggen att jag är rädd för den dagen då jag får barn och jag kommer överföra alla mina "beteenden" som vuxet barn på denne. Men just nu känner jag mig faktiskt inte orolig över det. Kanske för att jag kommit en bit på väg i mitt arbete med mig själv.

Visst, barn till vuxna barn kanske påverkas på något sätt, positivt eller negativt. Men jag är stabil idag. Eller jag kan inse när jag beteer mig på ett sätt som beror på att jag är ett vuxet barn, och då kan jag stoppa mig själv.

Har självklart skrivit till pappa och berättat. Tänkte att det kunde ge honom något positivt att se fram emot eftersom hans tvångsvård är klar när bebisen kommer. Men det har vartit dödstyst från hans sida. Vet inte hur jag ska tolka det, eller om jag ska tolka det alls.

Jag är i alla fall överlycklig över att få starta min egen familj. Som jag vill vårda, och göra lycklig. På något sätt kommer jag nu ytterligare ett steg bort från att associeras med den dysfunktionella familjen. Steg ett var att flytta hemifrån, steg två att skaffa ett tryggt förhållande, och nu steg tre -- min egen familj. Som alltid kommer komma i första hand.

Barn, Samhälle, Alkohol