Samhällets Ansvariga

Varje gång pappa åker in på avgiftning måste jag tala med sköterskor, avdelningschefer, soc, polisen eller något liknande. Det är alltid lika förnedrande.

Man skulle ju kunna tro att dessa människor som arbetar med det här hade någon sorts förståelse för vad det är man går igenom. Hur ofta har man inte hört folk förvånas över hur barnmoskor kan vara så gulliga efter att ha förlöst bebisar i 50 år...att de inte tröttnar? Det samma verkar tydligen inte gälla i det här fallet.

Pratar med sköterskan som inte har den blekaste om vad som händer nu. - "Nja det här är ju frivillig vård så jag vet inte".

Pratar med avdelningschefen. -"Ja nu sitter jag ju i ett möte så jag har inte den informationen". (Svara inte i telefon då för i h¤#vete.)

Pratar med soc-tanten som varit handläggare åt min pappa i 10 år. Som mycket väl vet om hans tillstånd och tidigare historik.

S - Vet din pappa att du ringer?
VB - Nej han ligger medvetslös.
S - Ja då får ju inte jag prata med dig, men jag kan ta en anmälan om att du är orolig för din pappa. Vill du det?
VB - OK
S - Så du är orolig för din pappa?
VB - Ja
S - Vad är du orolig för? Tror du att han behöver hjälp på något sätt?
...så fortsätter förnedringen tills jag talar om för henne att den här gången tänker jag inte ge mig förrens det blir tvångsvård. Vad det än krävs.

Då insåg hon kanske...för då bad hon att få återkomma när hon väl frågat pappa om det var ok att hon pratade med mig...
...fortsättning följer...