Ramlar?
Som Håkan Hellströms text:
"Och sen ramla jag ut, såvitt jag vet
Och jag ramla omkull och tog mig upp och sen
Ramla jag omkull igen"
"Och sen ramla jag ut, såvitt jag vet
Och jag ramla omkull och tog mig upp och sen
Ramla jag omkull igen"
Två gånger på ganska kort tid har mamma lyckats ramla och slå sig. En gång fastnade hon i en filt och slog ögat i balkonghandtaget, och i helgen snubblade hon på tofflorna,ramlade i trappen och slog sig i ryggen.
Jag vill inte tro det, även om hon varit påverkat vid flera tillfällen när jag kommit förbi, men jag hoppas att hon faktiskt ramlat...och att jag inte ska oroa mig för att det är något annat som händer.
skrivet av vuxetbarn 6/04/2007 06:39:00 em
3 kommentarer
3 Comments:
Låt ramlandet var ramlande tills det står helt utan tvivel. Min käresta tränar en sport som gör att hon får blåmärken både här och där, vilket gör mig illa till mods när föräldrar/kompisar frågar om hennes blåmärken. Jag får ändå skuldkänslor.
Hej,
jag har också vuxit upp i ett hem där jag har upplevt alkoholismens baksidor. Har börjat bearbeta mina känslor/ konsekvenserna från uppväxten nu i vuxen ålder.
Rätt intressant att granska sig själv hur mycket man faktiskt har påverkats, såsom att man gärna inte släpper in människor in i sitt liv hur som helst. Vill ha full koll över situationer t.ex.
Sköt om dig.
/Marianne
Hej vuxet barn,
Hittade av en slump din sida. Mycket intressant läsning, TACK! Jag är själv en nykter alkoholist sedan snart 2 år, och har börjat fundera på min bakgrund. Har läst en del Vuxna Barn litteratur, samt varit på en del möten.
Hemma i min familj dracks det inte alkohol, men jag känner ändå igen symptomen på en riktigt dyssig familj. Min mamma var så otroligt känslomässigt trasig, på en 5-årings nivå. Jag fick bli hennes mamma alltför tidigt.
I helgen ska jag på AA:s landsmöte i Mariestad. Där tänkte jag gå på en del Vuxna Barnmöten.
Kram!
Skicka en kommentar
<< Home