Kan Vuxna Barn glömma och förlåta?
Är det så att man som vuxet barn har svårare att glömma och förlåta saker, eller är det bara jag?
När någon svikit mig, gjort mig ledsen, eller något annat som RIKTIGT gjort ont. Då har jag jätte svårt att släppa det.
Min pojkvän har svikit mig en gång, och fastän att det är OK idag, så tänker jag på det VARJE dag, jag kan börja gråta på stört bara jag tänker på det, och jag kan liksom inte komma över sveket. Kan nog inte riktigt förlåta det.
Det samma gäller för min pappa. Allt det han lät mig gå igenom kan jag inte riktigt glömma och förlåta.
Är detta någon skada som vuxet barn, eller är man kanske extra känslig som vuxet barn?
När någon svikit mig, gjort mig ledsen, eller något annat som RIKTIGT gjort ont. Då har jag jätte svårt att släppa det.
Min pojkvän har svikit mig en gång, och fastän att det är OK idag, så tänker jag på det VARJE dag, jag kan börja gråta på stört bara jag tänker på det, och jag kan liksom inte komma över sveket. Kan nog inte riktigt förlåta det.
Det samma gäller för min pappa. Allt det han lät mig gå igenom kan jag inte riktigt glömma och förlåta.
Är detta någon skada som vuxet barn, eller är man kanske extra känslig som vuxet barn?
skrivet av vuxetbarn 1/19/2007 11:55:00 fm
11 kommentarer
11 Comments:
Fin bild uppe till höger! är det du? Jag tror att ju längre man väntar med att bearbeta något desto svårare är det att glömma och förlåta, har nog inte så mycket med ålder att göra utan mer tiden sedan det jobbiga inträffade, men jag vet inte, har själv inte varit med om något liknande så jag vet ju inte hur det känns...
Intressant att läsa din blogg, fortsätt att kämpa på!
Vet faktiskt inte.
Först och främst har jag oerhört svårt att lita på någon, är rädd för att bli sårad och sviken. När jag sedan tillåter mig själv att lita på någon och ett svek kommer...då känns det som om världen ska rämma och sluka hela mig. Dock anklagar jag ingen, blir inte arg.
Blir ledsen, sårad och så arg på mig själv. All ilska över vad som hänt riktar jag mot mig själv. Sedan tänker jag på det, analyserar vad som hänt, men släppa det...Det har jag svårt för.
Kram
Hej. Det är svårt att glömma och förlåta. Jag har själv haft en trygg uppväxt, men är tillsammans med ett vuxet barn. Vi har allvarliga problem just nu, som jag tror bottnar i att han inte vill binda sig, kanske för att han är rädd för att bli sviken. Jag vet inte. Kanske att vuxna barn inte alltid vill glömma och förlåta? Åtminstone får jag en känsla av att det är så i hans fall ibland. Han vill inte glömma för han använder ilskan mot sin pappa som en sköld för att klara sig. Men jag kanske har helt fel, jag vet inte.
Att glömma kan man inte , men förlåta kan man, för att komma vidare i sitt eget liv. Det gör ont men men Ju mer man lär känna sig själv desto mer kan man försöka förestå sina föräldrar. Varför det blev som det blev...även fast föräldrarna ska finnas där. har de kanske förljt sina mönster. Jag tror att vi som är barn till missbrukare har svårt att lita på någon, släppa i någon annan i ens liv. Men ju mer vi vågar öppna för varandra ju mer förstår vi varför vi är som vi är. Och det är då man kan förändra livs mönstrena som man levt med.
Allt gott till dig i din kamp.
Kram från Pia
Jag tror aldrig ett vuxet barn glömmer, och det är svårt att förlåta, men man måste försöka.
Min erfarenhet är att vi är så hårda mot oss själva och med det också mot andra. Om vi kan förlåta oss själva för vår otillräcklighet kanske det leder till större acceptans för andras tillkortakommanden. Andra agerar också utifrån sina svagheter och detta kan man ju förstå och förlåta.
Tillitsproblem är ju ett annat karaktärsdrag som inte gör saken enklare. För egen del har jag även väldigt lätt för att ta saker och ting personligt. Tolkar saker som sker i min omgivning och saker som andra säger och gör som riktade mot mej personligen. Bristen på självkänsla tolkar sedan detta till det värsta... Vilken jobbig person man är egentligen ;-)
Ja det var lite filosoferande... tilläggas bör att jag själv en ganska tung ryggsäck av "oförlåtliga" händelser, en hel del av dem riktade mot mej själv. Det är de sanare som är tyngst att bära. Skam och skuld ni vet. Har gjort en del hemska saker och en del självdestruktiva som jag verkligen ångrar men inte kan förmå mej att förlåta - jobbar på det.
Kramar
35-årigt vuxet barn
Ja, det kan vi. Det kräver träning.. i första hand i att förlåta och acceptera oss själva. Jag har varit med i Acoa i många år nu och mitt liv har förändrats. Min inställning till mig själv har förändrats och då följaktligen också min inställning till andra människor och vad de gör som påverkar mig. Jag kan inte styra andra, då får jag lära mig att leva därefter - förlåta eller gå vidare.¨
Lycka till & ta hand om dig
Ni skriver om att träna sig?, hur ni tror det känns? och om den där killen som inte vill binda sig för du tror han e rädd för att bli sviken? " HAN ÄLSKAR INTE DIG" så nu vet du svaret varför. Att glömma och förlåta?så man kan gå vidare med livet? vi människor nog för stolta ibland och därför förblir vi skiten som vi fostras av.
Det är verkligen så. Jag har svårt för att lite på folk, att låta dem komma nära och det tar väldigt lång tid för mig att förlåta vid svek. Känslor som ilska vid svek riktar jag mot mig själv och inte mot den som egentligen borde få den ilskan.
Hittade nyss din blogg och jag tycker att den är bra! Keep going!
Hej Johan här tillfrisknad
Alkoholist!
Jag drack på dom känslor ni beskrivit.
Om man fortsätter att "bara prata"
om problemet -KOMMER DOM ALDRIG ATT FÖRSVINNA!! Viktigt!
Min familj har idag tillfrisknat från dom skador jag tillfogat dom
Endast genom att dom själva gjorde
Al-anons 12 steg (samma som AA)och fick lära sig om sjukdommen, se sin del, och fick på köpet ett andligt uppvaknande.
ALLA som är inblandade i alkoholproblem TAR skada i en eller annan form, för dom flesta av oss känns livet själlöst, som om vi inte har kontroll över oss själva. OBS DETTA GÄLLER ALLA runt alkoholen. Det värsta helvetet går missbrukaren igenom...tills -han slutar genom AA:s steg tex.
Han måste annars dör han förr eller senare! Anhöriga är tyvärr lika själsligt sjuka men kommer inte dö av det direkt kanske.
Därför är det svårare att söka hjälp som anhörig!!
Ni vet som synes INGENTING om sjukdommen ALKOHOLISM. Gå på ett AA-möte och lär er!!!!!
BEFRIA ER FRÅN SJUKDOMMEN!!
LYCKA TILL men gör något annat än prata ;) Puss
Hej Johan här tillfrisknad
Alkoholist!
Jag drack på dom känslor ni beskrivit.
Om man fortsätter att "bara prata"
om problemet -KOMMER DOM ALDRIG ATT FÖRSVINNA!! Viktigt!
Min familj har idag tillfrisknat från dom skador jag tillfogat dom
Endast genom att dom själva gjorde
Al-anons 12 steg (samma som AA)och fick lära sig om sjukdommen, se sin del, och fick på köpet ett andligt uppvaknande.
ALLA som är inblandade i alkoholproblem TAR skada i en eller annan form, för dom flesta av oss känns livet själlöst, som om vi inte har kontroll över oss själva. OBS DETTA GÄLLER ALLA runt alkoholen. Det värsta helvetet går missbrukaren igenom...tills -han slutar genom AA:s steg tex.
Han måste annars dör han förr eller senare! Anhöriga är tyvärr lika själsligt sjuka men kommer inte dö av det direkt kanske.
Därför är det svårare att söka hjälp som anhörig!!
Ni vet som synes INGENTING om sjukdommen ALKOHOLISM. Gå på ett AA-möte och lär er!!!!!
BEFRIA ER FRÅN SJUKDOMMEN!!
LYCKA TILL men gör något annat än prata ;) Puss
Skicka en kommentar
<< Home