Tyst tyst tyst...
Ja då har det gått ett par veckor, och aldrig har det varit så tyst från pappa och farmor.
Jag har faktiskt inte orka ringa någon av dem. Men tro inte att jag varit så duktig att jag tagit hand om mig själv istället...eller på ett sätt kankse, att jag inte tagit kontakt med dem...och jag gick faktiskt på ett möte.
Men mest har det bara blivit jobb. Har grävt ner mig i jobb som vanligt när man vill slippa tänka på annat...
Lovar:
Ska börja gå på möten mer aktivt.
Säga ifrån ordentligt om farmor ringer.
Lovar kanske:
Att sluta tänka på att min pappa kommer supa ihjäl sig och att det är mitt fel.
Säga ifrån ordentligt om pappa ringer full.
Jag har faktiskt inte orka ringa någon av dem. Men tro inte att jag varit så duktig att jag tagit hand om mig själv istället...eller på ett sätt kankse, att jag inte tagit kontakt med dem...och jag gick faktiskt på ett möte.
Men mest har det bara blivit jobb. Har grävt ner mig i jobb som vanligt när man vill slippa tänka på annat...
Lovar:
Ska börja gå på möten mer aktivt.
Säga ifrån ordentligt om farmor ringer.
Lovar kanske:
Att sluta tänka på att min pappa kommer supa ihjäl sig och att det är mitt fel.
Säga ifrån ordentligt om pappa ringer full.
skrivet av vuxetbarn 9/14/2006 04:05:00 em
7 kommentarer
7 Comments:
Vad bra att du går på mötena! Jag ska också börja gå på ACO-möten så småningom, men jag har så mycket att stå i med mitt eget liv. Har precis börjat gå på AA-möten, det blir bara rörigt om jag börjar med fler nya grejjer på en gång. Men jag tycker att du skriver fint, och gör rätt i att ge dig själv en vrå. Och den enda du är ansvarig för är dig själv. Ingen annan. Jag lovar att titta förbi på din sida lite då och då. /Anonym Alkoholist
Lycka till... hoppas du finner stöd i mötena hos andra i din situation.
Att "säga till ordentligt" när pappa ringer är ibland förknippat med svårigheter - då är stödet från andra oerhört värdefullt...
Precis som för alkoholisten när suget sätter in...
Ditt fel, att han super ihjäl sig?
ALDRIG.
Hur går det? Hur mår du? Och jag instämmer med föregående talare (skrivare): aldrig.
Kram
Min bror skrev en dikt till min farmor som blundade för att pappa var alkoholist så pass länge att hans lever tillslut var så förstörd att han fick levercancer och dog. Jag tycker den säger så mycket:
"Den blinde ser inte
Den döve hör inte
Den stumme tiger still
Det dolda sker inte
De nära dör inte
Om allt går som man vill
Som man vill går dock sällan
Du trampar blott i fällan
Om du tror det är hjälp du ger
När du jämnt och ständigt blundar
För att hans sista timme stundar
När den närmar sig mer och mer"
Du MÅSTE lägga tillbaka ansvaret för din pappas liv i hans knä, annars går du under!!
/Pia
Pia, tack för dikten. Väldigt passande! Jag försöker men det är svårt när man anser att man själv bättre än de andra har möjlighet att faktiskt hjälpa...
Jag fick hjälp av en psykolog på rådgivningsbyrån för alkoholister i min kommun. Hon hjälpte mig mycket! Kontakta någon som kan vara på din sida och ge DIG hjälp, stöd och råd hur du kan hjälpa din pappa.
Skicka en kommentar
<< Home