Damned if you Do, Damned if you Don't
Ja ha, nu ska man ha skuldkänslor för att man försöker hjälpa sin alkoholist. Annars har man skuldkänslor för att man inte gör någonting för att hjälpa...att man bara tittar på medans någon dör.
Nu ska jag känna att jag inte klarar av programet, att jag inte klarade att lämna över till en högre makt, att jag inte lärt mig någonting, att jag är svag som vanligt, och återigen blev duktiga flickan...
Nu ska jag känna att jag inte klarar av programet, att jag inte klarade att lämna över till en högre makt, att jag inte lärt mig någonting, att jag är svag som vanligt, och återigen blev duktiga flickan...
skrivet av vuxetbarn 8/15/2006 08:26:00 em
8 kommentarer
8 Comments:
Nä, jag vet. Aldrig gör man rätt. Det är omöjligt. Inte värt att försöka heller. Gör precis som du vill och skit i alla andra. I mig också om det hjälper!
Jag har en pappa som är alkoholist och har varit det i 30 år. Vi fick in honom på behandling (minnesota) i juni då han sade att han ville in. Det var egentligen min mamma och min bror som fick in honom, för jag orkade inte. Han var där i fyra veckor och sista helgen började jag hoppas...men på sista dagen avbröt han behandligen. Han lyckades inte se sig själv och bli ödmjuk inför omvärlden. Nu försöker han vara nykter, men han har ändå inte blivit fri från beroendet. Känner du till begreppet "torrfylla"? Där är han nu. Jag har ingen kontakt med honom nu, men jag vet inte om jag mår bättre av det heller. Tyvärr finns han ändå i tankarna.
Det är inte meningen att du ska ha ångest för att du försöker hjälpa din alkoholist. Programmet är ju inte till för att få dig att må sämre. Snälla, klanka inte ner på dig själv, ingen är mer än en människa. Det jag och andra skriver till dig är av omtanke, inte för att du ska känna dig dålig. Och vaddå, det är supersvårt att leva efter programmet när man har kris i familjen. Jag har själv en aktiv alkoholist i min äldste bror och jag mår så dåligt av det, reagerar så starkt, programmet till trots, att jag är tvungen att ha paus i relationen.
Ta hand om dig, var snäll mot dig själv och glöm inte att även om du hittar "fel" i det du gör, så gör du ju ditt allra bästa.
Damned if NOTHING säger jag. Gör det DU vill och känner. Punkt. Jag hejar på dig.
Hoppas det är ok att jag länkat till dig. Du beskriver mina tankar och upplevelser, så mycket mer träffande än jag klarar av.
sari- tack för din uppmuntran. 4 veckor var nog ungefär så länge min pappa höll ut första gången också.
Du har rätt det går inte att släppa även om man inte har kontakt.
adrenalin - tack! jag tar alla kommentarer positiva och negativa, för de ger mig alla något. Det får mig att tänka efter. Kanske har du rätt, jag gör mitt bästa :)
lilla ego - Tack för stödet!
anhörig - självklart får du länka till mig! Men jag är säker på att du kan formulera dina tankar själv, våga tro på dig själv!
Skicka en kommentar
<< Home