Vuxet Barn Till En Alkoholist

JAG ÄR ETT VUXET BARN
SOM VÄXT UPP MED EN
ALKOHOLISERAD PAPPA.

Jag har först nu börjat inse vilka konsekvenser detta fått på mig som person, mitt liv och mitt förhållande med min sambo. Jag hoppas att genom denna blogg få skriva av mig de tankar, känslor, och frågor som jag har. Kanske även få lite feedback från andra vuxna barn som vuxit upp med alkoholiserade föräldrar eller på annat sätt dysfunktionell familj.   
 


     "This too shall pass"

                                                                                                                                                             

måndag, maj 15, 2006

En Födelsedag

Min pappa fyllde år i lördags. Även om han aldrig hör av sig på min födelsedag, så tänkte jag vara en bättre människa. Jag var dock uppbokad hela dagen och visste att jag inte skulle kunna höra av mig.

När jag kommer hem sent på kvällen/morgonen så berättar min pojkvän hur pappa ringt hem till oss halv ett på morgonen. (Bara det är jobbigt. Att min pojkvän ska behöva stå och lyssna på hans sluddrande nonsense) Pappa är naturligtvis påtagligt påverkad, och så säger han något i stil med;

"Ja man har ju födelsedag så jag har lite fest med grabbarna!"

Nu undrar jag...Har han stannat i 15-20 års-ålder? Kan det vara så att det var då han började dricka och sedan dessa har hans liv varit i en enda stor dimma. Därför har han inte förstått att han blivit äldre, och att man då ändrar sina vanor/sätt att vara. Att vi blivit äldre (det är därför när vi träffas jag känner mig som 5 år igen). Han har inte kunnat reflektera över sin omgivning för han har ständigt varit inne i den där "fylledimman."

Därför har han när han fyller 56 år, en "fest med grabbarna." Han inser inte att han har en fest med grabbarna VARJE DAG!

12 Comments:

Blogger vuxetbarn skrev...

ordbankaren - TACK! Det du skriver väcker många frågor i mig. Kan jag verkligen komma till ett ställe där jag känner 0? Känns som om jag inte släppt drömmen om en nykter pappa som ska vara del av mitt liv. En pappa som ska vara vuxen och inte egoistisk.

5/15/2006 4:08 em  
Anonymous Anonym skrev...

ja jag kan bara skriva under!!!
Mina föräöldrar var ju båfda två alkisar och pappa dessutom knarkare - dvs en sån där "fin" knarkare som ju var konstnär och alltså inte hamnade på gatan - han hölls under armarna av sin släkt...

Jag hålelr nu på att lägga ut en story om min pappa i min blogg - och om alla konsekvenser det får att ha såna föräldrar...

5/16/2006 10:21 fm  
Blogger Lilla Knepet skrev...

Ja dom dar kvallarna ar nog bara en dalig maskering for att supa sig redlost full. Och formodligen sa inser han vad han haller pa med... men har inte kraft att andra. Och det ar fruktansvart att det ska ga ut over dig. Kram!

5/16/2006 1:00 em  
Blogger Nemo skrev...

God iaktagelse. Mn erfarenhet är att en hjärna som marineras i sprit stannar mentalt/känslomässigt i utvecklingen. Inte konstigt att de flesta behandlingshem kan verka somgubbdagis (vuxna män som beter sig som stökiga tonårsgrabbar)

Tack för din modiga bolgg!

Lev o låt leva!

5/18/2006 1:33 em  
Blogger nina skrev...

ja, så måste det vara. för min pappa så har jag aldrig blivit äldre än 7-8 år. han verkar tycka det är rätt knepigt att jag har barn och när jag fyller år måste han bita sig i läppen för att inte säga: ska du ha barnkalas, då?

5/19/2006 2:24 em  
Anonymous Anonym skrev...

Fan vad tungt. Man undrar i fall de aldrig vaknar upp och inser att gårdagens samtal var idiotiskt. Om de någonsin lovar sig själva i nyktert tillstånd att aldrig göra så där igen.

Jag tror inte det. Alkolister är barn på så många sätt. Insikten är det första som sups bort.
Blir så arg när jag läser dina rader. Vet hur du har det.

5/19/2006 5:40 em  
Blogger BubbleOfBlue skrev...

*Kram*
Det kanske är bättre med nollkontakt?..jag vet inte..

5/20/2006 11:22 fm  
Anonymous Anonym skrev...

Ja, det suger verkligen... Har samma sak i min familj.

5/21/2006 1:58 fm  
Blogger Marvin skrev...

MIn barns far är fin-alkoholist. Gott om pengar, ett ballt liv. Han dricker (han har inga problem :D) fina konjak, dyra viner, äter gott till. Strega efter maten till kaffet.

Han är barn till två alkoholister som i sin tur är barn till (på ena sidan) alkoholister.

När min dotter, som nu är 16 år, har sina halvvuxna tonårs-tantrums med honom så blir han 12 år och urbarnslig.

Så visst är det sant att om man börjar supa i en viss åler så stannar man i utvecklingen där, mentalt.

SUCK

Lycka till med livet, det är rätt OK faktiskt, ibland

6/24/2006 6:32 fm  
Blogger Marvin skrev...

När jag blir stor ska jag läsa mig att korr-läsa innan jag trycker ENTER

Det ska stå ÅLDER.

Kram

*FNISS*

6/24/2006 6:33 fm  
Blogger sarpo skrev...

hej! Det var länge sen jag var inne här.

Min far har precis samma problem med att hållla reda på våra åldrar. Ibland tror han att syrrans barn inte börjat skolan ännu och ibland får han för sig att de är mogna för ett jobb som bygglovshandläggare på kommunen (enligt fyllesamtal). I verkligheten är äldsta barnet 15 år.

för övrigt är det sjukt egentligen att en människa kan göra en så mkt ont i livet. men jag håller med ordbankaren, man får försöka hitta ett sätt att hålla sig neutral. Jag kan idag prata om min far som alkoholist, det kunde jag inte förut. Jag tänker aldrig på honom med mer än en axelryckning. När han ringde (på fyllan) för första gången på fem år för ett tag sen svarade jag inte. Jag behöver inte honom i mitt liv. Han är ngt som fanns en gång som ett litet nostalgiskt minne. Men däremot har hans beteende satt djupa spår i mitt eget beteende och DET är svårare att hantera!

7/05/2006 4:40 em  
Anonymous Anonym skrev...

Glöm ej det som gör dig lycklig. Sätt din hälsa i första rummet! Det gör jag och detta är mitt ledord: Carpe diem. Du är stark!!

12/09/2006 10:35 em  

Skicka en kommentar

<< Home