En Högre Makt
Var som många andra lite skeptisk till det här om att det pratas om en högre makt och Gud i programmet. Men har förstått att det inte har med religion att göra. Är själv inte troende. För mig är min högre makt/Gud mitt hopp, mitt öde.
Ni vet när man står inför ett problem eller test, och så ”ber” man till någon/något att ”låt det gå bra nu”. DET är min högre makt.
Och jag har bestämt att lämna över ALLT till denna högre makt nu, för jag har tänkt, skrikit, gråtit, försökt varit strategisk, försökt bemästra mig själv, och även försökt spela spelet och hoppats på att vinna. Men det har inte gett mig någonting annat än huvudvärk, högt blodtryck, stress, och svullna ögon.
Så varsågod här är mitt öde. Det som händer det händer och det finns inget jag kan göra för att ändra på det. Det enda jag kan göra är att se till att jag mår bra. Att jag tar hand om mina primära behov.
skrivet av vuxetbarn 3/10/2006 01:29:00 em
3 kommentarer
3 Comments:
Hej,jag läste ditt inlägg och jag tycker att du ska tänka på dig själv i första hand,jag är själv alkoholist med en underbar dotter på 17 år som jag har bra kontakt med och vi träffas ofta,men när jag tar ett återfall så vill hon inte ha någon kontakt med mig,jag förstår henne hon måste tänka på sig själv,ha det bra mvh osten
Tror du kanke har slagit huvudet på spiken.. dags att bli lite egoistisk nu. Lägg ner all din omsorg på att du ska må bra, fundera på vad du behöver. Lägg upp en plan och håll dig till den. Ta dig själv lika seriöst som du tar din rörelse.
Varför inte klippa banden till mamma, pappa och syster för en tid? I tider då man förlorat fotfästet kan det behövas. Det är inget du behöver manifestera men håll dig aktivt undan. Det är som när man gjort slut med sin partner efter många år tillsammans, helt plötsligt får man en annan kontakt med sig själv och man börjar tänka och agera mer ärligt mot sig själv eftersom det inte finns någon annan att antingen ta hänsyn till eller "förställa" sig inför. Aktiviteter (och mat faktiskt) man vanemässigt gjort slutar man upp med och man upptäcker att man egentligen aldrig varit särskilt road av vad det nu var man gjorde.
Nu menar jag inte att du ska lämna din man men jag tycker absolut att du ska ta en ordentlig time-out från din familj i övrigt. De kommer att finnas kvar där när du är redo att möta dem igen, kanske lite tryggare, lite starkare...
als - ja, jag försöker men gud så svårt det är! Jag har problem att släppa taget. Är rädd för vad som då kommer hända.
Du har rätt i att min familj kanske alltid finns kvar...men inte pojkvännen.
Jag är nog rädd för att vara ensamen. För om jag inte kan spegla mig i någon så finns jag inte.
Skicka en kommentar
<< Home