Safe Zone Förklaring

Oj vad kul att det blev en liten diskussion på mitt tidigare inlägg. Alltid kul att höra vad andra tycker och upplever. Jag känner dock att jag vill klargöra lite…

Jag begär absolut INTE att min pojkvän ska hantera mig med silkesvantar hela tiden. Han MÅSTE ju få säga och göra exakt som han vill. Självklart har han rätt att vara arg, ledsen, inte ömsint och allt det.

Det jag försökte säga var att jag ibland tar kreativ kritik FÖR personligt och tillslut hör jag inte vad personen försöker säga. Jag tar ”jag gillar inte vad du gör just nu, men let’s solve it” som ”jag vill inte ha dig, kommer lämna dig, och jag älskar inte dig.”

Så detta med Safe Zone behöver bara appliceras vid ”diskussioner” då min partner vill att vi ska LÖSA ett problem och att jag då ska HÖRA vad han försöker säga. Annars tenderar jag ju att inte höra, och då kan vi ALDRIG lösa våra problem.

Det var helt enkelt bara ett förslag på hur jag tror att vi ska kunna nå varandra. Och istället för att alla diskussioner ska sluta med tårar och bråk, så kanske vi kan lösa ett problem tillsammans.

Om vi har ett ”vanligt” bråk då vi är arga, så känner jag naturligtvis likadant och skulle vilja ha en Safe Zone, men jag inser att jag inte kan begära det. Det jag kan begära dock är att han ska försöka förstå att när han säger vissa saker så tolkar jag dem fel (eller på mitt sätt), så att han också tänker sig lite för vad han säger.

Tycker bara att det var så skönt att äntligen se vad jag gör för fel, och varför. Jag tror också att min pojkvän uppskattade att jag talade om detta. För han vill ju att jag ska HÖRA.

Eller?