Är det så andra gör - konfronterar?

Min pappa bor långt ifrån oss, nära sina föräldrar. Så jag och syrran brukar alltid slå 2 flugor i en smäll och åka dit tillsammans och hälsa på dem alla på en gång.

Det var ganska exakt 2 år sedan sist.

När jag var hemma hos min syster sist, så nämner hon i förbi farten att hon fått ett ryck och beställt en tågbiljett för att över helgen åka och hälsa på dem. Hon säger något som ”Vet inte vad som flög i mig, fick bara en känsla och bokade sent i går.”

Jag berättade för pojkvännen att syrran skulle åka. Samtalet låter typ så här:

P: Va? Ska inte du också åka då?
VB: Nej, jag vill inte, och har inte tid.
P: Fråga hon om du ville följa med?
VB: Nä, det var något ryck hon fick…bokade i går kväll.
P: Varför fråga hon inte dig?
VB: Vet inte. Hon trodde väl kanske inte att jag hade tid.
P: Fråga du inte varför hon inte frågade dig?
VB: Nej

P: Det är ju inte normalt att hon inte frågar dig. Ni åker ju alltid ihop. Undrar inte du varför hon inte frågade dig? Tycker inte du att det är konstigt?
VB: Nej.
P: Det är ju jätte konstigt, så gör man ju inte. Bara bokar och sen i sista sekund berättar man det. Du skulle ju aldrig göra så.
VB: Kanske, jag vet inte. Jag bryr mig ju inte, och jag vill ju inte åka.

Nu tror jag att diskussionen är över, och går typ därifrån. Då får han värsta rycket!

P: Som vanligt då, du vill inte prata mer.

P: Jag fattar inte att du aldrig kan konfrontera din familj. Varför du inte bryr dig, och varför du inte frågar henne. Jag fattar inte dig. Du går på möten, bloggar och pratar så mycket om allt det här, och sen när det händer något sånt här så säger du inget till din syster.

Ja så fortsätter det så…han förstår inte mig…

Måste jag konfrontera henne när jag inte egentligen bryr mig? OK det var skumt att hon inte frågade mig…men what ever.

Så blir jag så ledsen att min pojkvän tror att VIPS ska jag bli super duktig och frisk och våga konfrontera alla bara för jag går på möten…