Vuxet Barn Till En Alkoholist: På Telefonsvararen

JAG ÄR ETT VUXET BARN
SOM VÄXT UPP MED EN
ALKOHOLISERAD PAPPA.

Jag har först nu börjat inse vilka konsekvenser detta fått på mig som person, mitt liv och mitt förhållande med min sambo. Jag hoppas att genom denna blogg få skriva av mig de tankar, känslor, och frågor som jag har. Kanske även få lite feedback från andra vuxna barn som vuxit upp med alkoholiserade föräldrar eller på annat sätt dysfunktionell familj.

onsdag, mars 08, 2006

På Telefonsvararen

Hade missat 3 samtal på mobilen.
Alla tre från "Pappa."
Ringer svararen.
Meddelande 1: Klirr, klirr, klick...
Meddelande 2: Men vad i Helve..klick...
Meddelande 3: Men vad i helvete, mummel...vem fan är... klick...

Ja, så trevliga meddelanden kan man få från sin kära far som visar hur mycket han bryr sig om mig, och undrar hur jag mår. Vi har ju trots allt inte setts på snart 2 år, så jag förstår att han hade så mycket att säga. Kul också att han lät nykter!

6 Comments:

Patricia skrev...: Hej! Jag lade till din blogg på min blogglista, hoppas det är ok?; 3/08/2006 4:44 em
Anonym skrev...: Hej,jag förstår om du är besviken på din pappa,jag är själv alkoholist och har en dotter på 17 år och jag har gjort henne besviken många gånger når jag har tagit återfall,Det hände senast för 3 veckor sen och då hade jag vart nykter i 15 månader,men vi har pratat mycket om det hår och hon är ganska så inföstod med det hela,men såklart är hon besviken,jag förstår oxå om du är besviken,mvh Östen; 3/08/2006 4:48 em
vuxetbarn skrev...: patricia - absolut...nu måste jag ju gå in och läsa vad du skriver om...; 3/08/2006 5:11 em
vuxetbarn skrev...: anonymous - Hej. Tack för att du skriver "från andra sidan". Problemet är väl att min pappa konstant dricker, och konstant besviker. Det ska väl även tilläggas att vi inte alls pratar om det här.

Jag skulle nog faktiskt ha större förståelse för honom om han ibland hade återfall, men i alla fall ville vara nykter.

Jag tror inte ens han inser att jag är besviken. Han tror nog att jag inte bryr mig om vad han gör eller inte gör.

Undrar om vi någonsin kommer kunna prata på ett vuxet sätt...; 3/08/2006 5:15 em
Pia skrev...: Om du visste vad jag känner igen mig i det du skriver om din pappa. Min pappa var också alkoholist under många år. Han tog sig dock i kragen tillslut och blev nykter. Tyvärr dog han i julas trots detta. Ödets ironi. Jag har försökt förtränga mycket av den jobbiga tiden och fokuserat på de tre år vi fick på slutet, då han var "tillbaka". men visst kommer det tillbaka ibland...; 3/09/2006 3:59 em
Anonym skrev...: Jag är ledsen för din skull, hoppas du kan finna ro i dig själv ändå. Jag ringde min "nyktra" mamma i förrgår, och hon var definitivt inte nykter, det mosar liksom hjärtat på en. Men man måste släppa taget och inte låta det ta över ens eget liv, för då blir det inget över till en själv. Men det är lättare sagt än gjort, varför ska en del föräldrar såra sina barn så oerhört? Jag tror att din pappa fattar att du är besviken på honom, det är därför han inte vågar höra av sig. Kram; 3/11/2006 5:42 em