Vuxna Pojkar
Det är väldigt många kvinnor/tjejer på de möten jag gått på hittills. (Och även fler tjejer som skriver på min blogg). Jag undrar varför? Är det för att kvinnor vågar ta tag i problemet? Är det för att det är mer skamligt för män att fråga om hjälp?
Förra veckan var jag på ett ACoA möte. För första gången var det fler män än kvinnor där. Speciellt vuxna pojkar i min ålder, varav 3 var där för första gången. Jag blev glad faktiskt.
Det jag upplevt är att vuxna pojkar har en liten annorlunda ”story” än vuxna flickor. Nu generaliserar jag, men det verkar som fler pojkar utvecklar sjukdomen själva, något annat beroende, eller blir lite bråkiga/kriminella. Medan flickorna blir inåtvända med dåligt självförtroende och hamnar i dåliga förhållanden.
Jag har alltid undrat om det t.ex. är värre att växa upp med en mamma som är alkoholist, eller om man som pojke tar mer stryk av en avsaknad av mans förebild ???
Vad tror ni? Ser ni fler kvinnor på era möten? Finns det generella skillnader eller inte?
Det är i allafall alltid skönt och se att det kommer nya på mötena... det betyder att fler kan bli friska vuxna människor.
skrivet av vuxetbarn 3/20/2006 02:02:00 em
9 kommentarer
9 Comments:
tyvärr tror jag det är som med andra vuxnabarn till olika problem/skitföräldrar att kvinnorna återfinns i psykvården eller som du på möten, medans männen återfinns i fängelsen runt om i landet.
hej
här kommer en fråga om nåt helt annat: på min dator blir din text svårläst för alla å ä ö byts ut till konstiga tecken - har du nån aning om det finns nån lösning, nåt kommando jag kan klicka på så det kan förändras? jag har inte sett det på nån annan blogg...
vänligen
Petra
Hej!
Kan det vara så att barn till alkoholister har svårare som vuxna att släppa kontrollen och erkänna att man inte kan påverka allt, inte ens i sitt eget liv? Du skrev för ett tag sedan att du överlämnar dig åt ödet. Var det svårt för dig?
Är det så att för att man har fått ta för mycket ansvar som liten är det extra svårt att erkänna/tro att man inte kan ha kontroll över allt som vuxen? För så är det ju - det är mycket i livet man inte kan påverka själv.
spencer - ja, och det är synd tycker jag.
bubble - ja det är den känslan jag fått också.
petra - jag vet inte varför...kan det vara att du inte kan läsa det typsnitt som jag har på sidan? Jag har inte hört från någon annan att det skulle vara problem...sorry
emma - jag tror att det är precis så... jag är jätte rädd att släppa allt... har inte fullt ut uppfyllt mitt löfte att lämna över till en högre makt.
Vågar inte lita på att det blir bra då.
Som vuxet barn till tvenne alkisar kan jag säga att det är just Tilliten som förstörs...att ha tillit till andra processer, till andra skeenden, till livet, till krafter utanför en själv - det är just den tilliten man inte har....tråkigt. Den är demolerad.
Hur skulle den kunna vara annat...
Petra
De al-anon möten jag besökt i sthlm är alltid dominerade av kvinnor.
Jag tror ni till stor del har rätt när ni skriver att kvinnor forstras att prata om problem och män lämnas introverta.
Dock tycker jag just al-anon möten tenderar att bli lite väl mycket ältande och lite framsteg.
Jag tror inte männen återfinns i fängelsena, snarare som karriärister på företagen. Att växa upp i en dysfunktionell familj ger en empati utöver det vanliga - spänningar, stundande gräl och ren ovilja snappas upp långt innan de hinner ställa till problem. Söner axlar ofta rollen att provocera fram dessa gräl innan de hinner bli stora bråk inom familjen. Att själv sätta sig i focus för grälen för att skydda syskon. Sådan uppväxt tror jag oftare leder till missbruk i form av ansvar, arbete, ...
Nu svamlar jag :)
Skicka en kommentar
<< Home