Mina Gener?
Det är fler än en person som frågat mig via bloggen om jag är rädd för att själv bli alkoholist.
Jag har aldrig tänkt den tanken faktiskt, att jag själv skulle bli alkoholist. Att det skulle sitta i mina gener. Mina föräldrar, far och morföräldrar, farbror, moster, ja nästan alla i min familj har eller dricker väldigt mycket.
Jag har växt upp i en värld av alkohol. Folk har ragglat, sluddrat, och gjort bort sig på fyllan varje helg av min uppväxt. Jag tror att detta har gjort att jag associerar alkoholism med ”loosers” och patetiskt pinsamma människor. Jag vet att det är en sjukdom och att alkoholister inte är ”loosers” men det är så det är inristat i mig.
Jag kan dock när jag blir ledsen eller så få ett självdestruktivt beteende då jag bara vill röka massa cigaretter och dricka vin med någon kompis, men som Cajun skrev i mitt tidigare inlägg; Bakfyllan gör att man sen inte dricker alls på ett bra tag.
Min syster däremot jobbar på en bar, och är ständigt omringad av alkohol. Som många andra i den branschen blir det ”några öl” efter jobbet. Det jag känner är att jag vill få bort henne ur den miljön, men jag är inte rädd för att hon skulle gå över styr med drickandet.
Ja, det är bara hur jag känner... vore kul att höra från er andra.
skrivet av vuxetbarn 3/16/2006 12:09:00 em
9 kommentarer
9 Comments:
Hej,det är inte alls säkert att du behöver bil alkis bara för att det går i släkten,jag är alkis(nykter alkohlist) och min dotter på 17 år har inga problem att hantera alkohol,hon blir istället väldigt förskräckt när jag dricker så oroa dig inte i onödan,du har ju även sett alkoholens baksidor,hur det kan bli när man använder sprit på fel sätt,mvh Osten
Att man har sett baksidorna av alkoholen tror jag inte är avgörande för om man själv hamnar i ett alkoholberoende eller inte.
Det är livssituationen och hur man klarar av att hantera sin mer eller mindre stora destruktivitet.
jag har heller aldrig tänkt att jag är förprogrammerad att bli alkoholist.... det finns inget tråkigare än att vara full.. det skulle isåfall vara fulla människor..
jag var oerhört rädd att jag skulle bli kär i någon missbrukare.. när jag träffat storgrodan gick jag liksom och väntade på att jag skulle upptäcka vad han missbrukade..
jag hade fel.. han är ingen missbrukare.. så nu letar jag inte heller tecken..
vilket jag ser som ett tillfriskningssymptom
fredric - Jo du har nog rätt i det. Man ska ju aldrig säga aldrig :) men jag tror jag har större chans att utveckla något annat beroende så som mat eller något än just alkoholen.
Hej igen, tack för att du tog upp det i ett eget inlägg. Jätteintressant.
Enligt forskning är det så att vissa har en större benägenhet att bli beroende av tillexempel alkohol. De menar att det finns en ärftlighet.
Jag tror att vem som helst kan bli alkoholist om man är vårdslös med sitt alkoholintag, särskilt under tider av ökad påfrestning. Men kanske är det så att vissa lättare fastnar i ett beroende.
Att bli fast i ett beroende kan ju ske när man är i vilken ålder som helst, man är inte gjuten i sten någonsin i sitt liv.
Men jag är varsam. Jag tycker att jag har en beroende personlighet som måste tänka efter hur jag förhåller mig till alkoholen.
Jag tycker mycket om rödvin och dricker gärna vin till maten vilken dag som helst, men jag gör det inte. Och jag dricker heller inte ett par flaskor när helgen väl kommer. Men jag har haft perioder förr när jag har konsumerat mycket alkohol, och det skrämde mig, hur svårt det var att lägga av med det. Och det blir värre ju äldre man blir.
Vidare har jag otroligt svårt för personer som ändrar sin personlighet radikalt när de dricker. Det ger mig barndomsrysningar. Att inte kunna lita på en person, ena stunden är de på ett sätt, och med alkohol ett helt annat. Man har upplevt det med mamma så många gånger att det räcker.
Ja, det här blev en hel uppsats och frågan är om jag fick något sagt egentligen :)
Men det var lite av mina funderingar kring alkohol.
Hej, jag har fyra bröder och en syster, två av bröderna (55 respektive 32) är klara fall av alkoholister, det märktes strax innan 30 i för bägge. Den tredje brorsan vet jag inte säkert, vi träffas för sällan och den fjärde är för ung (21) för att man ska kunna säga något. Syrran är frisk och jag med. Själv har jag druckit väldigt mycket men valde att sluta nästan helt när jag fick barn, detta av två skäl. Det ena är att han ska slippa uppleva det jag hade hemma och det andra är för min egen skull, har jag klarat mig så här länge (35) så tänker jag inte utmana ödet något mer. Det är vad som funkar för mig, och mina alkoholiserade bröder kan jag bara vara ledsen för, de gör sina val varenda dag utan att jag kan påverka dem.
Måste säga att jag är jätteglad över att ha hittat din blogg. Det känns ofta som om det kunde varit jag som skrivit när jag läser hur du tycker och känner.
Appropå "Mina Gener"
Att vakna upp bakfull och veta att man aldrig skulle vilja ha en "återställare" är den bästa känslan.
Men jag är dock ganska uppmärksam på mitt eget alkoholnyttjande. Bilden av min mor finns där...
Och nej, självklart formar jag mitt eget "öde", jag behöver inte bli alkoliserad för att min mor är det. Men vetskapen om hur det kan bli gör ialla fall mig mer "vaken".
Jag tror att man som barn till en missbrukare kanske är mer benägen att ta till sig ett destruktivt beteende. Inte då bara alkohol utan t.ex. ätstörning, att skära sig, olika tvångshandlingar.
Har mött många människor med självdestruktiva beteenden som har missbrukande föräldrar. Min tanke är en missbrukar inte "lär" sitt barn att hantera sina känslor och sin ångest på ett normalt sätt eftersom föräldern ifråga inte kan hantera sina egna. Därför blir det lätt en ond spiral där barnet till en missbrukare själva kan börja miss bruka.
Självklart behöver det inte bli på detta vis men överlag verkar barn till missbrukar ha svårt att hantera sina känslor.
Precis som dig har jag växt upp med ständig alkohol konsumtion runt omkring mig. Min far drack väldigt ofta (kaffe gökar). Han var en inbiten snickare och slet dag och natt, men dricka det kunde han. Jag skriver "kunde" för grejen är att han gasade ihjäl sig i sitt garage till slut.
Det var för runt 10+ år sedan. Men det sitter i än idag eftersom jag även blev dagligen misshandlad fysiskt och psykiskt av honom. Eftersom mina föräldrar var skilda under den värsta tiden så slutade det med att jag flydde, farsan hamlade i Skånes Nyheter och det blev även en liten inlaga på Rapport (tänka sig). Han åkte även på lagligt straff för grov misshandel. 2 år med 1 år med fotboja.
Hela området där han bodde vände sig emot honom. Antar att pressen blev så stor att självmord var ända utvägen. Fastän att det skulle vara bra och tryggt att ha en stark farsa bakom en i situationer där man inte vet ut eller in så är jag ändå glad att han tog självmord.
Min mor är ingen stordrickare, men får hon chansen köper hon hem ett par 6 pack lätt öl och pimplar en efter en tills de är slut. Vilken härlig familj man har va?
Om jag är orolig att jag ska bli alkoholist själv? Nej, det är jag inte. Men visst kan man pimpla bra själv också och jag tror absolut att man kan bli en alkoholist i äldre ålder ifall man som jag varit med om alkoholiserade föräldrar ända sedan före 5 års åldern. Har man sedan blivit rikligt belönad med spö och straff nästan dagligen så kan jag lova att, man blir som jag. Litar inte på en endaste skäl. Tror alla försöker lura en. Man blir helt enkelt en knäppgök som tänder till lite väl snabbt.
Detta är gåvan man får. Barn lär sig som sagt av handling inte ord.
Sedan tror jag inte alls på att man kan "lära sig av med" dåliga tendenser. De sitter ju undermedvetet i många fall. Hur lär man sig av med något så inrotat mer än ifall man med stor möda försöker kontrollera det? Det kräver system. Men enkelt det är det inte. Tror man det är man bra naiv.
Själv tycker jag att jag ser en bra grej i hela min dåliga uppväxt: Jag kan göra snabba beslut bestämt. Otroligt duktig på att besluta och mangla på. Ilskan får mig till det.
Sedan är jag inte heller rädd för aggressiva människor. Blir bara triggad att jävlas ännu mer..:). Tro mig, det är en bra egenskap. I denna världen är det inte bra att vara en feg en.
Skicka en kommentar
<< Home