Minnen forts.
Hur som helst väckte det en del minnen att se barn i 5-10 års åldern i närheten av sina påverkade föräldrar.
- Att se sina föräldrar tappa kontrollen över sina kroppsrörelser.
- Höra dem sludra, utan att riktigt förstå varför.
- Att inte få deras uppmärksamhet, för att de inte hör en.
- Att de skulle dra upp en på dansgolvet, och "ha lite roligt". Ragglandes snurrade de runt på dansgolvet med mig i famnen. Man var glad att få uppmärksamheten och närheten (en kram) men också rädd för att vi skulle ramla omkull.
- Att de blev så närgångna med varandra när de blev fulla. Lite tafsandes och kladdandes...var det så kärlek skulle se ut? Det var den förbilden jag hade.
- Man fick tjata att man ville gå och lägga sig, men svaret man fick var "Äh gå och lek där borta med de andra barnen."
- När man äntligen gick hem, så skulle det vinglas, ramlas, och saker for i golvet.
- Och kanske värst...den där lukten. Sprit blandat med Vin blandat med Öl.
14 Comments:
Jag är uppväxt med två alkoholiserade föräldrar, och var med dom ute på krogen otaliga gånger. Dock har jag i stort sett bara glada minnen från dom tillfällena! Jag älskade farten, att få vara uppe sent, att personalen på stället pysslade om mig, och inte minst att morsans och farsans polare avgudade mig.
Faktiskt. Har trauman från andra aspekter av dessa tu päron, men inte utekvällarna.
anonymous - intressant! Jag tyckte nog också om att gå ut och äta men sen tyckte jag alla människor blev mer och mer obehagliga eftersom de tappade kontrollen över sig själva. Jag skämdes tex för personalen...kunde se vad de tänkte.
Jag gillade precis som du uppmärksamheten dock. Som jag skrev var det härligt att få fysisk kontakt och att de ville busa med en på fyllan.
Så glad jag känner mig nu att vi aldrig drack när barnen var med och att vi aldrig gick på krogen och hade barnen med. När vi ordnade fest fick barnen vara hos farmor just för att de inte skulle se sin mamma och pappa och alla andra berusade. Sen hände det förstås att vi drack när de sov. Just nu känns det skönt att inte ha dåligt samvete för den sakens skull... Det finns så mycket annat att ha dåligt samvete för.
Mina föräldrar var av den "värsta sortens alkoholister" sådana som slogs och levde rövare. De skiljde sig när jag var 5 år. Efter ett tag träffade min mamma (som jag och min bror bodde hos) en ny man, givetvis missbrukande sådan, han slog nästan ihjäl henne och jag och min bror fick växa upp på diverse barnhem och foster-dito.
Jag har sett mycket elände och det har tagit tid att bli hyfsat "reparerad" från själens sår.
Jag känner igen mig mycket i ditt problem att få andra att förstå dig. Man utvecklar ett slags pansar som är hemskt svårt för andra att både upptäcka och ta sig igenom. Lite som att sitta i en glasbubbla och inte kunna komma ut. Men mer om det en annan gång kanske, för det jag vill säga nu är att jag är en sådan förälder som tar med barnen på fester och, om jag är utomlands, till baren osv. Jag är inte nykterist,
MEN och det är viktigt, jag tillåter aldrig mig själv att tappa kontrollen ihop med alkohol. Barnens behov går alltid först. Är de trötta så är det bara att traska hem. Barn måste få vara säkra på att deras föräldrar finns tillgängliga för dem i alla situationer. Alkohol är en del av samhället, en del som man tillsammans med mycket annat måste ta ställning till men man skall slippa göra det med bilden av en stupfull och därför totalt oförutsägbar förälder på näthinnan.
Kram på dig och du, grattis till terapin, allt är värt att prövas åtminstone en gång (nästan allt) och det som inte dödar det härdar :o)
Glad att jag hittat din blogg, är väl inte lagligt vuxen förrän om drygt en månad, men är ganska mycket i samma situation ändå. Ska bli intressant att läsa igenom det du skrivit :)
hej...tack för denna blogg...känner igen mkt...ska oxå läsa alla inlägg...anpassningsbeteendet är nog det sitter kvar djupast...
...förresten hur har du lyckats få en så fin design på din blogg här på blogspot?...
Kan minnas det där från krogen, när man jobbade & de stackars barnen fick sitta med.
Är lite anti det där, personligen ser jag alltid till att sonen är borta om jag festar. Men har vart med vid någon midsommarfest, fast då håller jag mig näst intill nykter...för man minns papsen.
Man har väl lite minnen från den tiden...just det där att vuxna blir så knäppa *S* fast jag tyckte de var jobbiga som ville snacka med en hela tiden...man bara mmm akej du kan gå nu!
Hejsan. Tack vare dig har jag nu börjat blogga för att få reda på tankarna lite. TACK! Matilda
Hejsan!
Min pappa är alkolist.
Jag tror aldrig han gick på några barer med oss när vi var små. Men därimot fick vi vara med om otaliga gånger. Vilket inte var bättre det.
Ett par gånger satte han oss även i bilden & körde på fyllan.
Men iallafall, din blogg är intressant.
Ha det bra
Marra
Ojj fyllor hemma ska det vara.
Barnen tjatar så jag fick svårt att koncentrera mej.
*skrattar*
Minns själv hur man fick tjata för att få lägga sig och det är väl inte helt konstigt att jag hatar att dansa... Har nu som vuxen mycket svårt att dricka mer en ett eller ett par glas när mina barn är med /A
Använde din text lite i min blogg själv p.ga en händelse idag. Du kanske förstår texten lite bättre än vad flesta av mina vänner gör även om den är osammanhängande.
Jag känner mig väldigt träffad av din blogg då jag är i ungefär samma sits (i sin kontext)
http://www.killyourdarling.net/2006/06/06/jag-har-inte-sa-mycket/
boer owns palace bottlepacks drag adumbrates fueled extinct exhaustively coated randall
lolikneri havaqatsu
Skicka en kommentar
<< Home