Vem vet om inte DU?
Hade hört att bara en läkare kan få pappa bortskickad på längre tid. 10 dagar känns inte direkt som det kommer hjälpa så mycket.
Så jag ringde behandlingshemmet för att prata med läkaren.
"Han är på semester"
Fick prata med sjuksystern (SS). Då fick jag veta att pappa gick på Sobril och skulle trappa ner på det under de 10 dagarna.
VB - Sen då?
SS - Hur menar du?
VB - Ja, vi vill ju att han ska få mer hjälp. Hur kan vi göra för att han ska komma till ett vårdhem?
SS - Eh...
VB - Ni måste väl ha en plan, eller ska ni bara skicka hem honom sen?
SS - Du jag vet faktiskt inte riktigt hur det där fungerar.
VB - Nä hä, men vem vet det då?
SS - Ja, nä men något ska vi väl kunna göra. Kan jag ringa upp dig?
... ingen har ringt hittills och hans 10 dagar är över på Lördag...
Så jag ringde behandlingshemmet för att prata med läkaren.
"Han är på semester"
Fick prata med sjuksystern (SS). Då fick jag veta att pappa gick på Sobril och skulle trappa ner på det under de 10 dagarna.
VB - Sen då?
SS - Hur menar du?
VB - Ja, vi vill ju att han ska få mer hjälp. Hur kan vi göra för att han ska komma till ett vårdhem?
SS - Eh...
VB - Ni måste väl ha en plan, eller ska ni bara skicka hem honom sen?
SS - Du jag vet faktiskt inte riktigt hur det där fungerar.
VB - Nä hä, men vem vet det då?
SS - Ja, nä men något ska vi väl kunna göra. Kan jag ringa upp dig?
... ingen har ringt hittills och hans 10 dagar är över på Lördag...
skrivet av vuxetbarn 8/24/2006 08:30:00 em
10 kommentarer
10 Comments:
Hej där vännen.
En sak som slår mig när jag läser är att det verkar vara bara du som kämpar för att din pappa skall få "vila sin lever" ett tag. Är det så?
Vad gör farmor? Syskon? Övriga?
Du kommer att gå under själv om du försöker föra den här kampen ensam och det är ingen människa värd.
Tro mig, jag har varit där :o/
Har du varit inne på Torrdockas blogg? Om inte så kolla in den, där finns massor av styrka o klokhet och det behöver du.
Varma kramar / Kärstin
JAg läser dina senaste bloggposter... augusti och förstår ditt lidande...samtidigt som insiten och kunskapen om sjukdomen alkoholism övertas av en vilja att försöka hjälpa en far som är sjuk.
Personligen tror jag den bästa hjälpen är att göra...ingenting, men att tydligt klara ut - "vi kan höras av då du börjat tillfriskan i din sjukdom."
Tänker på dig, hur det gick för din pappa efter lördagen, men mest hur det är med dig, om du orkar, om du har något direkt stöd nära dig. Stor kram.
Vill inte din pappa ha hjälp så spelar det ingen roll vad du gör. Jag vet att det låter hårt och överjävligt, men för din egen skull så måste du släppa taget.
Du kommer som många påpekar själv att gå under om du inte slutar upp och försöker dig på något som inte går. För det kommer inte att gå så länge han själv inte har viljan.
Jag "förlorade" min far för många år sedan och idag ser jag att det var min enda chans att själv kunna gå vidare och må hyfsat. Du måste prioritera dig själv nu.
*kramar om*
ä - ja det känns lite som att det bara är JAG. Fast jag vet inte om det bara är mina överdrivna känslor...men det känns som att alla vänder sig till mig och väntar på att jag ska ta tag i det praktiska.
Tack för tipset förresten!
nemo - hur vet man om man är medberoende eller medmänniska?
lilla ego - tack! ja det går ju inte så bra om du läser mitt senaste inlägg...
Du vet ju hur det är...man är rädd för att öppna sig, så det är inte så enkelt för andra att ge sitt stöd.
jerry - tack för din omtanke. Det är ju bara så jäkla svårt att släppa taget när en röst i bakhuvudet skriker "då är det ditt fel om han dör, du kunde ha hjälpt honom"
Nej det där är verkligen supersvårt, att öppna sig och ge folk en chans att hjälpa. Hua.
medberoende eller medmänniska?
För mig innebär medmänsklighet att stödja och stötta, hjälpa, vara empatisk...utan att själv må dåligt av det. Jag kan också se att jag har ett eget val huruvida jag vill odla min medmäsklighet och slösa ömhet, kärlek osv i en viss riktning. Jag kan vara känslomässigt engagerad, men inte fången
Medberoende... det är något annat och jag tror du har kunskapen om det.
Skicka en kommentar
<< Home