Vuxet Barn Till En Alkoholist

JAG ÄR ETT VUXET BARN
SOM VÄXT UPP MED EN
ALKOHOLISERAD PAPPA.

Jag har först nu börjat inse vilka konsekvenser detta fått på mig som person, mitt liv och mitt förhållande med min sambo. Jag hoppas att genom denna blogg få skriva av mig de tankar, känslor, och frågor som jag har. Kanske även få lite feedback från andra vuxna barn som vuxit upp med alkoholiserade föräldrar eller på annat sätt dysfunktionell familj.   
 


     "This too shall pass"

                                                                                                                                                             

fredag, oktober 27, 2006

Älskvärd?

Jag tror verkigen att det finns de som tycker om mig. Mina mamma och syster "älskar" mig.
Är ganska säker på att de finns de som tycker jag är rolig, charmig, söt, häftig, snäll, vacker, skön, stark, generös, lojal och cool.

Frågan är bara... Är jag älskvärd?

Alltså, kan någon någonsin verkligen älska mig, mer än någonting annat? Känna att jag gör dem till en bättre person. Att jag förfyller det som saknas i deras liv. Att jag är underbar, och att de skulle dö utan mig???

Jag tror inte det...för jag kan inte ge dem "det där" som jag inte ens vet vad det är som gör att man känner så för en annan människa.

Jag saknar den förmågan. De kan gilla mig men aldrig riktigt älska mig... för det går inte att älska någon som mig.

7 Comments:

Anonymous Anonym skrev...

Det är som att läsa sina egna tankar när man läser din blogg. Tack för att du orkar skriva så man ser att det finns andra och att man inte är själv. Fast man på ett sätt önskar att man är ensam och att andra skulle slippa detta.

//Maja

10/31/2006 9:46 em  
Blogger vuxetbarn skrev...

maja - tack själv för ditt inlägg, vet precis vad du menar.

11/01/2006 2:58 em  
Anonymous Anonym skrev...

Nu är jag här igen.... Det är så enkelt men samtidigt så fruktansvärt svårt. Naturligtvis är du älskad, naturligtvis älskar andra människor dig.... MEN du måste först älska dig själv, samt visa det utåt...

Att du älskar dig själv!!!!

När du gör det följer andra med av bara farten. Hur vågar man älska någon om den personen signalerar att man inte är värd att älskas.

Med andra ord satsa på dig själv ett tag.... Var superegoistisk och lär dig älska dig själv.

11/04/2006 9:51 fm  
Blogger annika skrev...

Älskvärd? Det är få människor som INTE är älskvärda och kan vara rätt säker på att du inte tillhör den skaran.

Du är i allra högsta grad älskvärd och inte för att du är duktig på nånting, eller kan bidra något konkret till någon annan. Du är älskvärd för att du är du och det ska inte behövas mer heller.

Människor älskar dig för den du är.

11/19/2006 9:26 em  
Blogger RedAngel skrev...

Det finns ett kinesiskt ordspråk som går ngt så här att man är bara saknad lika länge som du ser ringarna efter den droppe i havet!

Kommer inte ihåg hela nu, men det handla om att man ska vara ödmjuk och älska sig själv, inte tillfredställa hela världen, för den dag du dör är du borta ändå & ngn annan fyller din plats.

Du har ju familj, pojkvän & vänner...och man umgås ju med dem man trivs med, älskar, ser upp till eller uppskattar på ett eller annat sätt...så du vet ju svaret på ditt grubbel egentligen ligger hos dig?!

Du tänker för svart...och gör man det så kan man gå ner sig för djupt i onödan. Börja tänka mer positivt, så kommer det mesta hamna på plats sen!

11/22/2006 3:24 fm  
Anonymous Anonym skrev...

Hej Vuxet barn...
Jag har aldrig förut skrivit till en blogg men är själv ett vuxet barn. Har nu gått i drygt ett år hos en underbar terapeut som har lärt mej att se mönster i mitt "medberoende" och coachat mej genom många tankar och kriser.
Du skriver om att du inte kan älska och kanske inte heller bli älskad. Jag levde länge i tron att jag aldrig skulle bli lycklig. För en "sån som jag" så ska jag vara nöjd med att överleva... Jag hade fel! Men man måste, och detta är uttjatat, börja med sig själv. Du måste förlåta dej själv, försonas med ditt liv och lära dej att vara helt ärlig mot dej själv och andra, visa dej själv den respekten! Jag vet inte om något av detta "landar" hos dej men jag ska ge dej ett boktips.
"Kärlekens insikt" av Don Miguel Ruiz. Den hjälper mej i mitt "tillfrisknande".
"Alla har ett pris, och livet respekterar det priset. Men det priset mäts inte i dollar eller guld;det mäts i kärlek. Mer än så, det mäts i kärlek till en själv.Så högt är ditt pris - och livet respekterar det priset" Kort och gott du får vad du tycker att du förtjänar.

Många kramar

34 årigt vuxet barn

11/24/2006 6:08 em  
Anonymous Anonym skrev...

Att du inte kan ge andra "det där" än betyder inte att du inte är alskvärd.

För hur du än vrider och vänder på det, så kan du faktiskt inte påverka om någon känner så för dig.
Inte som du lägger fram det här i alla fall.

Men för att du själv ska känna att du är älskvärd måste du kunna lita på att någon annan faktiskt menar att den verkligen älskar dig.

Det är största jobbet, tror jag.

Har inte skrivit här på länge, men återkommer snart igen.
Kram!

12/07/2006 5:21 em  

Skicka en kommentar

<< Home