Jul med Alkoholister och Familjen
Ja, nu är det snart Jul igen som självklart ska firas med familjen.
För vuxna barn kan nog just Julen vara jobbig, för självklart ska det drickas på julafton. Men om det blir för jobbigt för oss, så måste vi komma ihåg att vi har rätt till att må bra. Så vi kan åka därifrån tidigare. Vi kan säga att vi ska gå och lägga oss. Eller på något annat sätt försöka distansera oss från alkoholisten.
Värst är det väl för er som fortfarande bor med en alkholist. Vad kan man göra för att julafton inte ska bli så "laddad"?
För vuxna barn kan nog just Julen vara jobbig, för självklart ska det drickas på julafton. Men om det blir för jobbigt för oss, så måste vi komma ihåg att vi har rätt till att må bra. Så vi kan åka därifrån tidigare. Vi kan säga att vi ska gå och lägga oss. Eller på något annat sätt försöka distansera oss från alkoholisten.
Värst är det väl för er som fortfarande bor med en alkholist. Vad kan man göra för att julafton inte ska bli så "laddad"?
skrivet av vuxetbarn 12/20/2006 07:51:00 em
17 kommentarer
17 Comments:
Ja...alla dessa högtider då det "måste" förtäras alkohol. Synd att man ska behöva ha så många dåliga minnen av högtider. Men som du säger...Vi vuxna har det mycket lättare än alla de barn som "sitter fast". Mina tankar finns hos dom.
Hoppas du får en fin jul!
Ja julen är ju ett kapitel för sig… Jag går ofta ”igång” på högtider. Det är svårt att hålla sig vuxen då tycker jag. Högtider speglar upp minnen och besvikelser och svek. Sen jag själv fått barn har det blivit ännu värre. Jag blir liksom överambitiös och rädd att något ska fattas dem och blir istället stressad och frånvarande. Efter att ha jobbat en del med mej själv har jag då ändå sett detta mönster och kan parera och även varna nära och kära ;-)
Den här julen är speciell på så vis att jag nyligen har separerat och ska tillbringa julaftonskvällen ensam. Jag har att välja på det och att ”fira” den med mamma och min lillebrors pappa. Är dock nervös för att det förmodligen kommer att spåra ur där och jag bara ORKAR inte en jul med fulla människor. Nej det blir nog bäst så här, men det kommer att bli en pärs att vara ensam, en riktig utmaning.
Hoppas att ni får en bra jul trots alla möjliga omständigheter! Julafton är ju egentligen bara en vanlig kväll….
34-årigt vuxet barn
Jag tänker på de, som du skriver, inte har någonstans att ta vägen. Jag minns knappt mina jular hos pappa, har nog förträngt det mesta.
Idag ska jag eventuellt träffa honom, men han kommer att vara nykter. En del av mig vill inte träffa honom nykter utan tvärtom...
Jag är så sjuk, jag vet - men jag jobbar på det.
Önskar dig en trevlig helg om inte julen blir god.
Jag kommer aldrig att glömma den julen när jag stal pengar ur min mammas plånbok för att köpa en julgran. Hon sov som en gris och var omöjlig att väcka så jag tog lillebror med mig och gick iväg, jag var 8 o han nästan 5...
Det enda jag hade i huvudet den gången var att han skulle iaf. ha en julgran så vi drog iväg o köpte en. Den var tung så in i sjutton att släpa o vass o vidrig var den med men vi fick hem den och vi var så stolta.
Ett julminne från en som varit där, kram alla
Oh fy faan! Jag blir så ledsen och arg när jag läser det du skrver. Barn ska inte vara med om sånt! Jag vill bara åka dit och krama om den där modiga duktiga ensamma underbara lilla åttaåringen!
Sen blir jag så ledsen när jag inser hur många vi är som bär på sånt här, sånna minnen och dessutom skam och skuld! Vi har ingen skuld! Dåligt samvete över hur våra föräldrar mår och över hur våra syskon mår osv. Var finns samhället, var finns hjälpen? Vem hjälper alla dessa gömda barn som gör allt för att hålla skenet uppe och bär helt orimliga bördor som inte är deras och som sen får dem/oss att kämpa hela livet med invanda mönster som betydde överlevnad då och som bakbinder oss i vuxen ålder?
En stor kram vill jag skicka till alla vuxna barn och idag speciellt till den lilla fantastiska flickan med julgranen! Ta hand om henne är du snäll!
34-årigt vuxet barn
Ja usch många tråkiga julminnen har man. Ska skriva om årets i ett nytt inlägg.
Ett gammalt minne jag har är att vi varit ute och köpt julklappar med pappa. Han bär på ett jätte stor till mig. Men sjävklart var vi tvugna att stanna förbi krogen innan vi åkte hem. Efter några timmar där är han riktigt full och vi börjar knata hem.
Kommer inte ihåg varför men han blev riktigt agressiv och arg på hemvägen. Skrek och gormade så vi fick skämmas inför alla vi mötte. Tillslut tog han min julklapp och langade upp den i snön i skogen.
Jag stor grät och sprang hem till mamma.
Har precis haft en underbar jul med mina barn...de fick inte åka till sin pappa (och ville det inte heller) för NU RÄCKER DET med alkohol och "traditioner". Den lilla "whiskeypinnen" är utbytt mot saftglögg och glada miner, julgroggen utbytt mot julmust och färggranna paket och julfösaren utbytt mot clementiner och trötta gäspningar. ALDRIG mer en fyllejul för mina barn!!!
usch ja... dessa högtider som e dom värsta på året...denna jul var värst hittills :/ Ville bara skrika och springa därifrån, men hade mina småsyskon där så stannade för deras skull. Nu när man e vuxen kan man ta för sej mer och sätta gränser, vara mer tydlig, men som sagt barnen sitter fast i det. Det gör så ont att tänka på.
Hela julhelgen är ju ett inferno av alkohol, jag kan själv inte ens tänka mig julafton utan snaps och glögg. Det är lixom tradition. Kanske är jag på god väg att bli alkoholist, vem vet. Det enklaste är att bara fira själv med den människa man står närmast. Det gjorde jag och jag kommer hädanefter alltid göra om det, i alla fall tills jag får barn. Sen kan de som vill fira jul med sina barnbarn få komma o hälsa på på julafton.
Kanske är det alldeles för egoistiskt att tänka så man samtidigt är det för mig själv och min livskamrats skull.
vittu eee på julen ska man dricka.....
Jag och min syster införde en egen antijul, och gjorde detta mycket klart för våra föräldrar med alkoholproblem. De tog det ganska bra och hon och jag slapp sitta spända och fejka julmys hemma medan promillehalten stiger, istället tittade vi på x-files och åt tacos
anonym - gud vad härligt att höra om dig och din syster. Helt rätt!!!
Jag hade också en förälder som drack alldeles för mycket just vid jul och högtider. Det påverkade mig på ett helt annat sätt än vad flera beskriver här. Jag har inget behov av att ta avstånd från alkohol och tar gärna ett glas eller två även till jul. Men jag är extremt nedlåtande mot de som blir för fulla, kan inte hantera spriten etc och tycker de är underlägsna, mindre värda och tycker "låt dem supa ihjäl sig om de vill" ... precis som jag tyckte om min förälder. Ingen vilja alls att hjälpa eller skydda dem som så många andra kände vid ett eller annat tillfälle.
Även jag är Vuxet barn och som du säger är julen specielt laddad. Jag har alltid älskat den trots missbrukande föräldrar. Men på senare år gick det inte att hålla charaden uppe längre och jag började frukta högtiden. Sedan några år tillbaka så fick jag nog och sa att jul firas härmed hemma hos min sambo och mig. De som vill komma är välkomna med det förtärs ingen alkohol hos oss och de som kommer ska vara nyktra. Jag personligen tycker inte att alkohol har något med jul att göra och sedan vi fick barn så är det ännu mera viktigt för mig.
Mina föräldrar accepterade detta och de kommer nu varje år och har kommit nyktra, sånär som på ett år då mamma fortfarande var full efter nattens supande. Detta gör att vi kan fira även med sambons del av familjen och vi slipper dåligt samvete för att någon ska sitta ensam. Om mina föräldrar hellre prioriterar att sitta hemma och supa ensamma på jul än att fira med oss så är det ok för jag firar hellre utan dem även om jag blir sårad än med fulla föräldrar och ångestklump i magen. Den tiden är förbi.
Men det tog lång tid innan jag kunde säga till mina föräldrar att jag endast ville ha med dem att göra i nyktert tillstånd och det tog lite tid för dem att förstå vad jag menade. De dricker naturligtvis fortfarande och jag är helt ok med det nu för jag har insett att jag ej kan förändra dem eller få dem att sluta. Men jag vägrar titta på när de dricker eftersom jag själv då mår så dåligt.
Jag är 22 och har vuxit upp med alkoholiserad pappa och bror. Nu är det jul igen och den här julen ska firas hos min sida. Vi kommer att vara hos mamma och det ska vara alkoholfritt. Dock kommer de två vara fylltrattar ändå eftersom dom skiter i tema alkoholfritt. Jag röstade för att de två inte skulle få komma, men det hade mamma inte hjärta till. Då säger jag att jag vill välja bort det och kommer åka därifrån om det blir otrevligt. Vilket inte går då mamma tar det personligt och börjar gråta om vi åker, såå... jag sitter fast men sliter mig så mycket jag kan.:/
Det är svårt att beskriva de känslor som väcks i magen och kroppen när vi ser att farmor ringer. Min svärmor. Hon är den enda som finns som stöd för oss, vi har två små barn, men när hon dricker blir det så tungt för oss. Ofta får vi höra att vi är för känsliga. Det är vi som får bära den där skulden som hon aldrig vill möta, skulle jag tro.
Vi har därför valt att inte svara då vi ser att det är hon som ringer om kl är efter 15.00 vilken dag som helst i veckan. Ibland måste vi stänga av alla telefoner för att inte bli nippriga av alla ringningar.
När hon är är gömmer vi undan det lilla vi har hemma av alkohol. Då blir hon en annan. En riktigt härlig kvinna i några dagar. Tills hon inte orkar längre. Måste hem till sig. Till vinet och tabletterna. Det är så sorgligt.
Vi har fått fira julen själva i år. Det är det enda sättet. Barnen ska aldrig behöva bli utsatta för det min man blivit utsatt för som barn. Släcka ut stearinljus så att inte huset brinner upp, som 12 åring vara den som tar ansvar för att låsa huset om kvällarna, hitta mamma sovandes på golvet och höra hennes prat om döden etc.
Barn ska ha det tryggt.
Ja, hemska jul...
Skicka en kommentar
<< Home