En ny veva av stress
Ja ha, då har pappa hunnit med en till veva av avgiftning, sjukhus, 40 graders feber, och åkt hem för att börja dricka igen.
Under tiden har ju naturligtvis huunit med en till veva av dagliga samtal från farmor med gråt, skuldkänslor, telefonsamtal med doktorer, stress, och åter insett att det spelar inte det minsta någon roll vad jag än gör...det slutar alltid på samma gamla sätt.
Barn, Samhälle,Alkohol
Under tiden har ju naturligtvis huunit med en till veva av dagliga samtal från farmor med gråt, skuldkänslor, telefonsamtal med doktorer, stress, och åter insett att det spelar inte det minsta någon roll vad jag än gör...det slutar alltid på samma gamla sätt.
Barn, Samhälle,Alkohol
skrivet av vuxetbarn 8/14/2007 03:51:00 em
6 kommentarer
6 Comments:
Man är så maktlös, tänker att den här gången gäller det NU kan jag nå fram till honom och hjälpa honom. Men nej. Vad kan man göra? Vad ska man göra? Ska man ens göra något? Harreligen...
Fy fan, jag lider med dig..
alexandra - nä man kan inte göra någonting men man gör det ändå..
Man gör så mycket för så många andra och man missar sig själv under tiden!
Vi är många i samma sits och med samma oro (inte för att det hjälper!)
MEN det går att komma ur! Det går och det är svårt!!!
Sök hjälp innan du verkligen går under!!!!
Mina allra varmaste tankar till dig!
/Pernille
Jag fyllde 27 nyss. Han hörde inte av sig. Såg han senast för ett år sedan. Vad kan jag göra. Funderar mycket på hur hans missbruk har påverkat mig. Han lärde mig, om man så vill, att inte känna. Det var nödvändigt vid tidpunkten. Tyvärr innefattar detta även positiva känslor. Att vara förälskad, att tycka om etc. är för mig enbart rationella begrepp...
anonym - usch det där känner jag allt för väl igen. Att ha vara helt "numb" inför alla känslor alternativt ha helt hysteriska känslor om annat. Men ju mer man förstår vad man håller på med så blir det bättre...för då kan man tänka sig lite för.
Skicka en kommentar
<< Home