Läskigt att tala med samhället

Usch soc tjejen ringde och ville ha min utsaga. Hon ville veta hur min barndom sett ut och hur min pappa varit när han varit full...var han våldsam etc.

Det är ju en sak att skriva här på bloggen. Helt anonymt. Något helt annat att prata med henne som har mitt namn, som ska berätta för pappa exakt vad jag sagt, och sen tala om för en domare i rätten vad jag sagt.

När vi var klara tänkte jag efter på vad jag egentligen sagt, och jag tror att jag kan ha hålligt tillbaks lite på mina känslor och minnen. Men hur lätt är det att bara häva ur sig sånt som andra går till psykolog för att prata om.

Nu finns de där i alla fall...mina ord på ett utskrivet papper hos socialen.