Osäkra, Tvetydiga Mamma
Eller egentligen vet jag inte vad hon håller på med! Jag vet bara att jag blir mer och mer irriterade på det. Vad vill hon, och varför gör hon så?
Några sådana uttalanden kom när jag pratade med henne på telefon i veckan, om Julen.
"Ja ha, ska ni fira jul hos hans mamma i år eller”
Fast hon vet att jag alltid firat julen hos henne.
”Vi kanske ska strunta i julklappar i år”
Fast hon skulle bli jätte ledsen om hon inte fick något.
Det är liksom uttalanden för att trotsa, eller försök att få mig att må dåligt. Det är trakassering, vad vill hon att jag ska svara, hon vill bara få höra att jag tycker om henne kanske...
Andra sådana uttalanden är:
"Du vill väl inte komma hit och fika"
när hon egentligen vill säga "Kan du inte komma förbi på en fika?"
”Du får väl kanske inte låna bilen för att skjutsa mig”
Som om jag inte skulle få använda min egen bil för min pojkvän.
”Jasså du får vara ute länge idag”
När jag kommer förbi och föreslår att vi ska hitta på något.
”Ja vissa har pengar”
När hon såg att jag köpt nya skor.
”Ja du kommer väl och stör som vanligt i helgen”
Fast jag vet att hon är jätte glad att jag kommer förbi.
”Det är väl ingen ide att jag köper mjölk för du kommer väl inte förbi något”
Vilket betyder, snälla kom förbi.
”vad ska ni göra i helgen då”
Vilket betyder, kan vi hitta på något i helgen?
"Det är lika bra jag frågar din syster, för du klarar väl inte det där"
För att få mig att känna mig otillräklig.
Ja, det är liksom som om hon gör meningen till ett negativt uttalande fast hon vill göra det positivt. Varför har hon så svårt att fråga rakt ut om vi ska hitta på något? Istället för att säga ”du vill väl inte göra något”. Så jäkla trisst.
Och sen det här när hon säger saker för att trycka ner mig, ”Du får väl inte låna bilen” Vad fan betyder det?
Jag önskar att jag kunde säga just det ”Vad fan menar du?” Men då skulle hon bara svara ”Jag skoja bara”. För det är ju så vi kommunicerar med varandra genom skämt, och kaxiga uttalanden. Man får INTE visa sig sårbar och säga ”Jag skulle bli jätte glad om du kom förbi på en fika.”
skrivet av vuxetbarn 12/16/2005 03:42:00 em
13 kommentarer
13 Comments:
Mycket har jag lärt mig i livet och det ena är: "Lyssna inte på vad jag säger. Lyssna på vad jag menar.
As-jobbigt ibland.
Jag tycker du ska bestämma dig för vad du vill göra för din mamma. Bestäm i förväg - utan att lyssna på vad hon vill - att "jag ska åka till henne en timme på lördag", "jag ska ge henne en blomma på födelsedagen" osv. Specificera precis vad du tycker är rimligt och vad du känner att du vill. För dig själv. Sen får hon uppskatta det eller ej - det är hennes problem. Jag tror att det är jättejobbigt för dig att tvingas fundera hela tiden "vill jag detta eller vill jag det inte.." Bestäm dig först och stå fast vid det. Om hon rasar ihop och klagar om du inte vill komma en dag, så låt henne göra det. Tänk henne som en femåring. Hon kanske gnäller och tjuter, men om hon vet att du har en egen agenda kanske hon till slut finner sig i det? Kram
Den enda som kan ändra på din mamma är just din mamma. Det är svårt att kliva ur offerrollen och hon kanske inte ens vill det. Ett bra sätt att bli medveten om att man är martyr är genom att höra andra prata om det. Men att släpa med henne på ett möte kanske inte är ditt jobb utan hon (som faktiskt har varit ihop med en alkoholist) kanske behöver bli tipsad av någon som hon kan identifiera sig med? Kram
Guuud, vad jag känner igen det här. Är det inte någon sorts härskarteknik??
mamselamsen - jo det är ju det jag gjort, men känner att jag inte ska behöva ta skit kommentarer av henne längre...
emma - tack för dina råd. Jag gör ofta saker för henne för att jag vill vara snäll. Det är då man blir ledsen att höra sådan kommentarer. Om jag åker till henne och fikar för att jag vet att hon sitter ensammen, och sen kommer en komentar som "här kommer du och stör"...inte så kul. Då brukar jag sluta åka till henne och då märker jag att hon blir ledsen. Och då känner jag mig astaskig...
Kram
adrenalin - jag tror du har helt rätt, bara min mamma kan bestämma sig för att sluta vara ett offer. Hon är en martyr och det kan jag också vara ibland. På ett sätt tycker jag att vi har rätt till det, men inte kul när det går ut över andra. Hon skulle aldrig följa med på ett möte. Skulle aldrig erkänna att det är ett problem idag. Hon tror att det var då och nu är han borta från våra liv så då har vi inget problem längre. Vet inte om hon har någon i sin omgivning som är insiktsfull nog att tipsa henne...kanske jag då...men som sagt, hon kan ju inte förstå att jag går dit ens.
Kram
helene - tack för ditt inlägg. Ja, det är ju det jag undrar. Om hon gör detta med flit på något sätt...vill hon att jag ska må dåligt, vill hon att jag ska tycka synd om henne, vill hon trycka ner mig...visa att hon fortfarande har kontroll över mig på något sätt???
hu.. jag ryser när jag läser det här.. det kunde lika gärna vara min mamma för tio år sedan..
hon mår lite bättre nu..
då slutade det med att jag skällde ut henne flera gånger.. vid fel tillfällen.. men .. det var ändå bra..
mammor är också vuxna rädda barn.. och gör så gott de kan..
det vet jag nu..
jag skulle ha skrivit att det var bra för mig att jag skällde ut henna.. jag behövde det då.. för att komma vidare..
och hennes och min relation blev faktiskt mycket bättre..
lyckliga grodan - tack, skönt att höra att man inte är ensammen. Jag vet att jag kanske borde säga emot. Tala om för henne att jag inte uppskattar det. Men det är så svårt, speciellt som man ser varför hon gör detta. För att hon är osäker. Men det är sant, jag ska inte behöva behandlas så här. Jag ska ta mod till mig!
Kram
Det låter på pricken som min mor. Hon säger precis så där...har du läst "Flodhästen i vardagsrummet" än förresten? Den tar upp många tänkvärda saker.
Jag har skällt på min mor, otaliga gånger. Jag har slutligen tagit mod till mig och sagt till när hennes kommentarer sårar mig, jag har också fått höra "det var ett skämt".
Det har blivit lite lite bättre, men det är snarare därför att JAG har förändrats och tar avstånd. Jag har bestämt mig för att kontakten får ske på MINA villkor, och hon godtar det, i alla fall till synes och det räcker för mig.
Hon säger fortfarande korkade saker, men då lägger jag bara på luren.
Att prata om hur det var för mig när de var gifta går fortfarande inte. Inte alls faktiskt. Och det kanske aldrig kommer att gå. Du är inte bara vuxet barn till en alkoholist, du är också vuxet barn till en akoholistfru.
Man kan aldrig styra över någon annans vilja, hur mycket man än önskar att det gick..
Min mamma har supit hela mitt liv, (25 år) på juldagen gick hon in i en period, och jag bestämde mej för att bryta med henne, så vi talar inte längre med varandra, tyvärr, jag älskar min mamma, men hon ser mej inte längre, ett alkoholberoende raderar ut alla "normala" funktioner, och alkoholisten använder sej av den så kallade reptilhjärnan som är den enda fungerande delen av hjärnan till slut hos en alkoholist, det sunda förnuftet försvinner, och det enda som fungerar är kroppens försvarsmekanismer för överlevnad!! Våra föräkldrar älskar oss, men det räcker inte alltid!! Kram
Skicka en kommentar
<< Home