Min Alkoholists Pengar

Som alla andra som har en alkoholist i sina liv, blir det mycket som handlar om pengar.

Som liten...
Pappa tjänade alla pengarna, och det mesta gick åt till att bjuda polarna på bira efter löning. Vi hade det ganska bra ändå, tyckte jag. Vi hade ny bil, stor lägenhet och landställe. Vi åt ofta ute på restaurang och min pappa bjöd ofta mina kompisar med ut på restaurang. (Idag inser jag ju att det sög i sprittarmen på honom och han mutade oss med restaurangbesök för att få sällskap). Något jag aldrig förstod dock var varför våra kusiner alltid fick fler och dyrare julklappar av min pappa än vad jag och syrran fick. Var det kanske för att det utåt sett skulle se ut som vi hade massor av pengar och allt var bra?

Som ungdom...
Eftersom pappa flyttade fick vi det mycket sämre hemma ekonomiskt. Det blev mycket blodpudding och upmaningar från mamma "Ät nu ordentligt i skolan så vi kan äta något lätt hemma". Det är kanske därför jag alltid älskat skolmaten :)
Som tur var växte jag upp i förorten, och många andra hade också ont om pengar, så vi stod inte ut förmycket. Många av mina närmsta kompisar hade dock hela familjer och därmed lite mer pengar. Jag fick till exempel inte månadspeng som alla mina kompisar, så jag kunde inte köpa lika mycket kläder som dem. Jag hade heller inte SL-kort, vilket gjorde att jag inte kunde följa med alltid.

Jag frågade väldigt sällan min mamma om pengar, för jag visste att vi inte hade dem. Det jobbiga var dock när jag verkligen behövde pengar; till läger, resor med laget, kläder etc. Då fick man alltid höra "Ring och fråga pappa han betalar ju aldrig något för er."

Men jag kunde aldrig förmå mig att fråga min pappa om pengar. Det tog emot på något sätt. Varför vet jag inte. Min syster har dock alltid kunna gå till min pappa och fråga om pengar. Medans jag knappt träffade min pappa som tonåring, mötte syrran upp med honom för att få en slant.

Som vuxen...
Jag har som sagt haft svårt att be någon av mina föräldrar om pengar även om det behövts. Min mamma är livrädd för just pengar. Troligtvis för att pappa lämnade henne med en massa skulder. När jag flyttade utomlands med min pojkvän var vi i enormt behov av pengar eftersom det studiestöd och studielån inte ens räckte till att betala studierna. Har mått väldigt dåligt av att min pojkväns familj ställde upp så mycket under den tiden med pengar hela tiden, medans min familj inte kunnat göra det. Mår också dåligt av att min pojkvän inte förstår varför jag inte kan be dem om pengar. Eller hur ska han förstå, jag kan inte ens förklara det själv...De gånger jag fått pengar av min pappa har det ältats varje gång jag träffat honom att jag ju faktiskt fick tusen kronor den där gången...som om tusen kronor räcker resten av livet...

Slutligen...
Det som irriterar mig med min alkoholists pengar är följande:
1. Att så mycket spenderades på sprit och andra istället för oss. Tänk om han startat ett sparkonto åt oss när vi var små istället.
2. Mammas påtryckningar att fråga pappa om pengar så fort ordet pengar nämns.
3. Att pappa lockar en med pengar för att få träffas.
4. Att varje födelsedag höra från mamma "Fick du något av pappa då?".
5. Att min syster utnyttjade situationen för att få lite pengar. Känns som det var att lura honom lite. Eller?
6. Att hela min familj har ett sjukt förhållande till pengar p.g.a min pappa.
7. Att staten fortsätter att ge min pappa en massa pengar som går rakt in i Systembolaget.
8. Att jag inte har en pappa som genuint bryr sig om hur jag har det, fysiskt eller ekonomiskt, och är villig att ställa upp på mig när som.

Ja, det finns säkert mer...men det värsta är kanske att inget stoppar alkoholister från att spendera alla sina pengar på sprit.