Inte en bra tid

Vi var ute och åkte idag när vi såg ett gäng kids runt 11 år. Jag fick bara en känsla att "Gud vad skönt att inte vara i den där åldern igen." Man hade ingen kontroll över sitt eget liv, man var fast i den familjesituation, vänner, hemstad etc man hade.

Min sambo svarade att han inte alls kände så, utan att det var en tid som bara var kul för honom. Inget ansvar, inga tider att passa, maten klar när man kom hem, mycket fritid etc...

Usch jag känner precis tvärt om! Allt hängde tungt på mina axlar, kunde inte slappna av i någon situation, inte ens med vänner. Jag grät och var så olycklig då och under tonåren. Har jag blivit berövad min barndom?

Jag var så stressad hela tiden...vad som helst kunde hända. Mina kompisar kunde se min pappa dyng rak i Centrum, han kunde komma full till skolan, träningen. Grannarna kunde höra bråken. Eller ännu värre båda föräldrar fulla, bråkandes med en gråtande syster...och jag själv gråtandes till sömns med kudden över huvudet. Jag önskade mig bort där ifrån till en annan familj.

Jag känner att den tiden från jag flyttade hemifrån, skaffade mitt eget liv, är då jag riktigt börjat leva. Jag har känt mig mycket gladare, lyckligare och friare. Alla de ansvar man har idag, som jobb, räkningar etc kan jag i alla fall själv kontrollera.