Vuxet Barn Till En Alkoholist

JAG ÄR ETT VUXET BARN
SOM VÄXT UPP MED EN
ALKOHOLISERAD PAPPA.

Jag har först nu börjat inse vilka konsekvenser detta fått på mig som person, mitt liv och mitt förhållande med min sambo. Jag hoppas att genom denna blogg få skriva av mig de tankar, känslor, och frågor som jag har. Kanske även få lite feedback från andra vuxna barn som vuxit upp med alkoholiserade föräldrar eller på annat sätt dysfunktionell familj.   
 


     "This too shall pass"

                                                                                                                                                             

onsdag, oktober 12, 2005

2. Biobesöket

Jag vet inte exakt hur gammal jag var vid det här tillfället, 11 kanske yngre. Jag och min syster skulle träffa pappa för att gå på bio. Han var redlöst berusad den här gången och det var outhärdligt att sitta på t-banan med honom in till stan. För att inte tala om vad som händer när vi ska gå förbi spärren. Min pappa var med och byggde Midsommarkransens t-baneperong en gång i tiden, så när vi kommer till spärren (på en annan station) säger min pappa, eller snarare skriker så alla hör. "Du jag ska fan i mig inte betala för jag har byggt den här perongen!" Och så knuffar han fram oss genom spärren.

Jag antar att killen i spärren inte tycker det är värt att bråka om för han låter oss gå vidare utan att stoppa oss. Sen sitter pappa hela resan in till stan och frågar om och om igen vilken film vi ska se. Vi svarar "Busungen" varje gång, men han fortsätter att bröla. Vi sitter precis brevid honom men ändå skriker han för han är så bedövad av alkoholen. Folk vänder sig om och undrar vad det är för en person som pratar så högt.

När vi äntligen får gå av t-banan är jag lättad att få lämna allas blickar och viskningar. Vi går tio meter framför vår raglande pappa hela vägen till bion medans han ropar att vi ska vänta på honom.

Vi lyckas få biljetter och sitter rätt långt fram. Jag, pappa och sen syrran brevid honom. Under reklamen så slumrar han nästan in och jag hoppas att han faktiskt ska somna.

DÅ kommer KIM SULOCKI, som då var super het som skådis från någon serie på TV, och alla flickors dröm, in i bion med en kompis. De sätter sig brevid min syster.

När filmen börjar vaknar pappa till, lite borta undrar han högljudt om det är "Busungen" vi tittar på. Sen fortsätter han filmen igenom att kommentera och fråga samma frågor om och om igen med en brölig fylle röst, så att till slut Kim Sulocki vänder sig till min syster, som är runt 9 år och säger "Vill du att vi ska byta plats? Vi kan göra det om du inte vill sitta brevid den där gubben."

Han har nog inte förstått att det är vår pappa. Jag DÖR av pinsamhet, och min syster svarar försynt "Nej det är OK, det är min pappa."

Mitt hjärta brister idag när jag skriver detta och tänker på min 9 åriga lilla syster som måste förklara för sin "idol" att den brölande, asfulla gubben som stör alla i bion är hennes kära pappa.

4 Comments:

Blogger Belle skrev...

Vad hemskt. En gång på t-banan var det en full pappa och hans lille son. Han var var väldigt elak verbalt mot pojken.

Det var hemskt att se. Skulle jag ha ingripit på något sätt?

10/12/2005 10:53 em  
Blogger Vi på Kantarellen skrev...

Känner så med dig!!

Men vad skönt att kunna få ner på pränt... även om det gör ont just nu.

10/13/2005 10:36 em  
Blogger Lyckliga Grodan skrev...

kram...

10/14/2005 9:16 em  
Anonymous Anonym skrev...

Å så sorgset... känner verkligen med dej.
Känner också igen hur det är att gå bredvid en man som skränar och kommenterar allt. Har ett ex. som är alkoholist sen många år. Han beter sej nästan senilt när han glömmer allt man just pratat om. Och så ska han mucka gräl med alla han möter. Otroligt pinsamt. Ännu värre är det om man är ett litet barn och pappa beter sej sådär.
Tack för att du delar med dej av det smärtsamma. Hoppas du känner lindring av att göra det!
kram /M

10/15/2005 11:44 em  

Skicka en kommentar

<< Home