Varför så hemskt?
Det var inte så mycket att han söp upp alla pengar så min mamma fick en massa skulder, att han antingen söp eller sov ruset av sig de alla timmar som var ämnade för mig. Nej det var just de han gjorde och sa på fyllan (ofta offentligt men även hemma) utan någon som helst tanke på att det påverkade mig och att jag ofta fick stå till svars för hans handlingar.
Jag känner att jag måste få skriva några exempel så att de händelserna kan sluta spöka. Jag har märkt att allt som jag skriver här har blivit lättare för mig att hantera nu när jag fått skriva det. Jag kan lämna det här på bloggen och inte ta med det i mitt dagliga liv eller in i mitt förhållande.
3 Comments:
Skämdes... visade upp en ordentlig mask utåt... drog ner persienner så ingen skulle se... någon ringde och sjukskrev honom... fick be om ursäkt för alkoholistens uppförande... man gick på tå... alla "tentakler" ute, för att sondera stämningen m.m. m.m. Vad tusan... har man inte en gigantisk ryggsäck av det, är man nog onormal.
att alltid gå omkring med en klump i magen.. att bli kallad ord man inte ens vill kunna stava till av ens egen pappa... att aldrig aldrig duga... att hela tiden känna av vad som är på gång.. att medla.. att oroa sig för att någon ska bli skadad i en bilolycka..att inte ha någon vuxen att lita på..
listan blir ju lång.. och jag tror man måste skriva den för att se vad man har varit med om.. så att man kan gå vidare som en hel person..
Detta är min modell:
Skaffa dej en helt personlig dagbok (stor som ett kollegieblock). Skriv ner alla dina tankar och känslor. Rita bilder, klista in bilder du tycker passar för tillfället. Beskriv ner det du vill säga till din pappa. Tillåt dej att bli ledsen och arg när du skriver. När du skrivit av dej vid ett tillfälle (det kan bli ganska mycket) så lägg undan dagboken. Fortsätt skriva igen när du känner att trycket blir för mycket.
Jag (gift med en alkoholist i många år) gjorde så här när det blev för mycket.
Tala gärna högt till dig själv och berätta hur du känner det.
Jag sa många gånger till mej själv: "Det här tycker jag inte om." "Jag vill göra på mitt sätt." "Jag är värd något bättre."
Börja använda ordet JAG; Jag känner ..., Jag vill ..., Jag tycker ... osv.
Det här var flera goda råd men de har hjälpt mej och gör det fortfarande.
Kramar från Tina - syster till Maselamsen
Skicka en kommentar
<< Home