Vuxet Barn Till En Alkoholist

JAG ÄR ETT VUXET BARN
SOM VÄXT UPP MED EN
ALKOHOLISERAD PAPPA.

Jag har först nu börjat inse vilka konsekvenser detta fått på mig som person, mitt liv och mitt förhållande med min sambo. Jag hoppas att genom denna blogg få skriva av mig de tankar, känslor, och frågor som jag har. Kanske även få lite feedback från andra vuxna barn som vuxit upp med alkoholiserade föräldrar eller på annat sätt dysfunktionell familj.   
 


     "This too shall pass"

                                                                                                                                                             

söndag, oktober 02, 2005

Jag går vidare, men inte dem...

Jag, min syster och min mamma är alla skadade och påverkade av att ha levt med en alkoholist. Vi har alla tre den här hårda ytan, vi är super tuffa utåt, men är egentligen jätte svaga med dåligt självförtroende. Vi har alltid svar på tal, och låter ingen köra med oss.

Men i mitt förhållande till min sambo har detta visat sig ohållbart. Jag finner att jag tävlar med honom fast jag inte vill, jag kan inte ta kritik från honom, och jag gömer mig för allt som är jobbigt. För att citera honom "du tar alltid den enkla vägen ut". Jag har alltid sett det som att jag är effektiv...varför älta saker när man bara kan gå vidare? Men OK jag förstår att det inte är sunt att bara trycka ner allt och inte ta tag i saker.

Det är ju lite därför som jag nu börjat jobba med mig själv och mina dåliga vanor. Det är därför jag börjat gå på Al-Anon möten för att gå vidare, komma över hela den här grejen.

Problemet är nu att jag valt att gå vidare men min mamma och min syster är inte där ännu. Detta skapar ett dilemma, eller inte bara ett, flera! För det första så nämnde jag för min mamma att jag börjat gått på Al-Anon möten, då blev hon helt mållös och allt hon fick fram var "Men inte ska du behöva gå på sånt där". Jag berättade då lite hur det fungerar och då sa hon "så du sitter där och pratar om oss?" Sen dess har hon inte nämnt mötena.

Jag frågade även min syster om hon inte ville följa med någon gång och bara lyssna. "Nej." Men bara för att lyssna liksom. "Nej."
Så nu när jag har valt att gå vidare och går igenom en massa känslor och minnen så kan jag inte dela det med dem som faktiskt var med. Jag kan inte prata med dem för det är inte öppna för det just nu. Min mamma ser det som om jag sviker hela familjen och delar med mig om HEMLIGHETEN, och min syrra säger bara ett ord...Nej.

Min sambo försöker förstå, men hur ska han kunna göra det? Han tror att han förstår men det kan han bara inte. Därför är det så skönt att gå på mötena, för där finns människor som gått igenom samma saker som mig. Fast jag skulle behöva dela detta med min familj också.

9 Comments:

Anonymous Anonym skrev...

Din mamma påminner om min. Det ska se så fint och normalt ut utåt.

Jag försökte nyligen prata med henne på telefon men det var mitt sista försök. Hon ryste av obehag när jag berättade om min mediala utveckling.

Antagligen både för att jag kom in på ett för djupt ämne och för att hon nog tycker min medialitet är en grotesk sjukdom eller fantasier. Tänk om någon hon känner får syn på mig när jag jobbar som medium framöver, gud vad pinsamt för familjen! ;)

Men det är ju inte oss barn det är fel på när föräldrarna skäms över oss. Eller hur?

Hoppas du hittar andra att prata med om hur du haft det. Vet du, det kanske till och med ger mer att prata med nya vänner på Alanon än att prata med din mamma eller syster? Jag önskar dig lycka till!

Och lovar att inte skriva så mycket mer här, det liknar snart spam. ;)

10/02/2005 10:25 em  
Anonymous Anonym skrev...

hej, hamnade på din sida av en slump. blev både glad och ledsen. visst vet man att det är fler som växt upp i trasiga hem och under tråkiga förutsättningar, men det är så skönt att få det bekräftat. fortsätter kika in här. tack för du klär mina känslor med ord. -mija

10/03/2005 2:33 fm  
Blogger Lyckliga Grodan skrev...

det enda sättet att bli frisk är att gå på många möten.. läsa om de tolv stegen.. och använda dem..
jag har varit frisk i över tio år
och det är så skönt att vara frisk.. jag glömmer ibland hur det var..men så får jag en period när magen stökar.. jag blir rastlös.. svårt att koncentrera mig.. då vet jag att det är dags att gå igen..på möten alltså

10/03/2005 2:45 em  
Blogger Lyckliga Grodan skrev...

glömde säga att du får maila om du vill.. lyckligagrodan@hotmail.com

10/03/2005 3:05 em  
Blogger Vi på Kantarellen skrev...

Jag har mer eller mindre regelbundet gått på Alanon i snart 15 år och jag vet att det tar tid att "helas". Men jag lovar att resan dit är underbar och hemsk på samma gång. Fast slutresultatet blir fantastiskt. Jag kan lida av en del biverkningar fortfarande... men nu vet jag hur jag ska hantera dom. Så håll ut... vinsten kommer!

10/03/2005 3:07 em  
Blogger Vi på Kantarellen skrev...

du får maila mig också om du vill!
birgitta@gervide.se

10/03/2005 3:08 em  
Blogger Vi på Kantarellen skrev...

Lyckliga grodan! Där ser man vad lika bakgrund du och jag hade då! *ler*

10/03/2005 3:09 em  
Blogger Lyckliga Grodan skrev...

ja fast du har ju verkat så klok hela tiden.. så någon sorts resa tänkte jag nog att du gjort..
och mötena de är som ventiler.. för mig..

10/03/2005 3:38 em  
Blogger vuxetbarn skrev...

zorm,
Tack för ditt inlägg. Du får skriva hur många och långa inlägg du vill. Jag behöver det!

Jag vet att det är min familj som inte är mogen. Jag vet att jag inte ska känna skam. Det är bara det att man tvivlar ibland...och det jobbigaste är att jag idag är en person som jag inte vill va, och jag är som jag är pga vad jag upplevt med min familj. Hur ändrar jag mig själv samtidigt som jag har en bra relation till dem som är problemet?

10/04/2005 4:11 em  

Skicka en kommentar

<< Home