Välkommen
Ja ha, vad är detta för konstig blog nu då? Jo, jag hade tänkt att jag genom denna blog kunde få berätta vad jag varit med om under min uppväxt i ett alkoholist hem, och kanske också få ställa vissa frågor. Dels till mig själv men även till allmänheten. Varför blir någon alkoholist och hur påverkar det familjemedlemarna? Speciellt barnen...och idag som vuxna barn...
Jag är nu 28 år gammal, och kan äntligen titta kritiskt på min familj och människor runt om mig. Detta har lett till att jag börjat "deala" med alla känslor från förr, och gräva i de händelser och känslor som jag upptäkt att jag förtränkt.
Dessutom har jag börjat att träffa andra vuxna barn eller anhöriga till alkoholister, och genom att lyssna på vad de har att berätta och genom att själv dela med mig, ser jag ju så tydligt ett mönster....och det gör mig förbannad! Så det kommer bli mycket känslor och många frågor, men kanske även några svar.
Enjoy!
Jag är nu 28 år gammal, och kan äntligen titta kritiskt på min familj och människor runt om mig. Detta har lett till att jag börjat "deala" med alla känslor från förr, och gräva i de händelser och känslor som jag upptäkt att jag förtränkt.
Dessutom har jag börjat att träffa andra vuxna barn eller anhöriga till alkoholister, och genom att lyssna på vad de har att berätta och genom att själv dela med mig, ser jag ju så tydligt ett mönster....och det gör mig förbannad! Så det kommer bli mycket känslor och många frågor, men kanske även några svar.
Enjoy!
skrivet av vuxetbarn 9/19/2005 11:02:00 em
5 kommentarer
5 Comments:
Välkommen in i bloggandets värld. Det är väldigt intressant att hitta en blogg som faktiskt behandlar något verkligt.
Inget mode, smink, småbarnsliv utan en vanlig vuxen som försöker överleva utan för mycket ömkan utan mer sakligt berättande.
Jag kommer att läsa dig igen!
Hej Eva,
tack! Precis det jag försökte åstadkomma. Att bara vara ärlig i mina frågor, tankar, erfarenheter...har tryckt ner mina känslor allt för länge och det funkar inte!
Jag har läst igenom en ganska stor del av din blogg och... jag blev berörd... och träffad.
Jag har aldrig själv ansett att jag levt med en alkoholist. Det är snarare det senaste året som Maria Ungdom försökt intala mig att min pappas alkoholvanor inte är normala, och kanske första nu som jag förstått att jag levt med någon slags "missbrukare". Han dricker varje dag (visserligen sällan några extrema mängder), men jag har - faktiskt - aldrig sett honom full. Han somnar alltid.
Jag antar att jag aldrig har fått förstå vilka mängder alkohol som är normala att dricka - eller hur ofta det är normalt att dricka. Redan när jag var typ femton år kunde jag dricka några 4.5:ord t ex en tisdagnatt om jag inte kunde sova. Ganska onormalt, har jag förstått i efterhand, men det tyckte jag inte då. Upplever inte även du att man som barn till en förälder med udda alkoholvanor, får en något avvikande syn på vilket förhållande man bör ha till alkohol?
Blir det inte så att man antingen älskar alkoholen (eller med andra ord: ser den som samma tröst som en föräldrer gjorde), eller hatar den? Inget mellanting.
Jag är så tacksam över mina ambulansresor till Maria Ungdom, hur dumt det än låter. Om inte de skulle fått ett så hårt grepp om mig, hade istället alkoholen fått det.
Fortsätt berätta din historia och sprida ditt budskap. Jag lovar dig att du hjälper människor.
Och, var rädd om dig!
Ja, det verkar juh helt sjukt att just jag ramlar in på denna blogg... jag är som du ett vuxet barn, medberoende och dessutom alkoholist.
skulle verkligen behöva komma i kontakt med en sponsor inom ämnet så jag kan arbeta i alanons 12 steg. Jag leder alanon möten i Hälsingland Iggesund varje söndag 18.00 om det är så att nån ser detta! Hjärtligt välkomna!!
Känns som att jag e så medveten om allt så jag kommer ingenstans... bara hoppas på att allt ska bli bra... men det är inte kul när måendet åker upp och ner som en bergådal bana... fan ena dagen känner jag jiiippii och andra dagen kan man skjuta sig själv för att någon tyckte att jag hade fula skor... man har inge självkänsla för fem öre... Jag kommmer absolut att besöka din blogg igen... tack för att du finns!!! Kram Sanna
Dessa svar jag alltid sökt, denna hemlighet av att våga berätta att jag också är ett barn till en alkoholist... Jag börjar i små steg att erkänna mig själv!
Skicka en kommentar
<< Home