Vi är så lika!

Tack för alla inlägg! Det är så konstigt att vi ,vuxna barn eller anhöriga, är så lika och haft lika upplevelser bara för att vi haft en alkoholist i våra liv. Min har inte ens varit del av mitt liv de senaste 10 åren! Jag hade lite svårt med detta i början när jag började gå på Al-anon möten. Jag blev irriterad på att jag var så lik alla där. När de berättade om vad de varit med om eller hur de fungerar idag så var det exakt samma som jag kände.

Jag blev arg och tänkte tankar som:
- Men jag är ju min egen person
- Ni har inte varit med om exakt samma som jag
- Hur kan jag och en 55-årig byggnadsarbetare vara så lika
- Är jag inte mer kompliserad än så här
- Och varför lät jag mig påverkas på detta sätt, är jag så svag?

Efter flera möten, och disskussioner med andra så är jag inte längre arg och irriterad, utan mer förvånad och chockad över att vi Vuxnabarn blir påverkade på samma sätt ofta. Inte alltid, men många gemensamma nämnare har vi. Är det inte otroligt vilka djupa spår saker som hände i barndomen sätter?

Jag har också upptäckt att jag har förträngt mycket av vad som hände, och det är därför jag frågar mig själv vad exakt det var som gjorde det så olidligt. Men tack igen för inläggen, jag fick den där klumpen i magen när jag läste dem och kände "ja just det, så var det". Jag behöver det, för jag måste komma ihåg, för att kunna gå vidare. Så skriv gärna mer!

Jag ska också börja skriva ner saker här på bloggen! För att jag ska komma ihåg, för att jag ska inse att det inte var rättvist, att det var jobbigt, jag har rätt att vara arg, och inte minst för att jag ska kunna komma vidare.