Vad är meningen?
Anonymous said...
Jag förstår inte anledningen till din blogg?Är det för att vi skall tycka synd om dig? Om tanken är att du vill hjälpa andra borde du visualisera genom dina erfarenheter hur man skall hantera dessa tragiska upplevelser för att därigenom hjälpa andra som idag har detta problem.
Ouch!!! Jag skriver inte denna blogg för sympati, utan för att få skriva av mig de upplevelser, tankar, frågor som jag tryckt ner så länge. Jag har precis börjat förstå att det jag upplevt har påverkat, och påverkar mig än idag. Jag måste på något sätt få bearbeta det så att jag kan gå vidare, bli av med mina beteenden, och bli en varm människa. Om jag genom denna blogg får andra som varit med om liknande att känna att det är skönt att de inte är ensamma, eller ni som inte har en aning får en insyn i hur det kan vara för ett barn/vuxetbarn, eller om någon vill skriva uppmuntrande ord till mig så blir jag jätte glad!
Jag är ingen expert på hur man ska hjälpa barn eller andra i en sådan här situation. Därför känner jag att jag inte kan ge råd. Vet inte om jag kan hjälpa någon faktiskt. Det enda jag vet är att jag måste göra detta för mig själv. Jag har inte styrkan idag att ge råd...jag behöver någon som ger mig råd...
9 Comments:
Hej igen. Jag tror att personen som skrev så inte riktigt har kopplat att en blog ju faktiskt bara är ett annat ord för dagbok. Alltså DIN egen dagbok, där du skriver vad du vill. Sen att du har lagt ut den till allmän beskådan betyder ju inte att du ska behöva skriva så att det passar andra att läsa. Det är ju bara att gå vidare till någon annan om just din inte passar.
OK! Här kommer råd till dig som du efterfrågar. Idag finns det massor av anhöriga som har drabbats av missbruk, missbruk finns idag i flera former och det finns stödgrupper för anhöriga till kända missbrukarsyndrom. Denna stödgrupp ger dig stöd och råd hur du skall tackla vardagens ofta små problem som för dig är mycket stora utmaningar. Mitt personliga råd är att försöka hitta de fina stunderna du haft med din far och förlåta honom för den sjukdom som drabbade honom i form av alkolism. Det värsta du kan göra är att hela tiden upprepa dåliga minnen och därigenom få sämre självkänsla.
Jag brukar ha för vana att ta bort ALLA anonyma kommentarer. kan man inte stå för den man är, är det inte värt att få stå kvar.
Och jag har en känsla av att denna person ite begriper ett skit av vad det vill säga att vara anhörig till en alkoholist. Så, jag ger inte ett skit för det som han/hon skriver.
Att gå igenom/ta upp till ytan, är det enda sättet man kan gå vidare på. Visst, det är ju skitvackert att man ska förlåta... men om det inte går utan att man fått älta och välta det då.
Go for it baby!
Och som en kunniga anhörig eller liknande, borde personen i fråga begripa att MAN GER INTE RÅD! "Det som är rätt för mig, behöver inte nödvändigtvis vara rätt för dig". *snart förbannad*
Förlåt! Jag måste ha läst fel på sidan att du inte ber om råd (???)
Om det nu står att du vill ha råd kanske man skall skriva att man bara vill ha råd som man tycker om.
Alkolism är en fruktansvärd sjukdom, min morbrors fru tog livet av sig efter 20 års alkolism. Ber om ursäkt om du på något sätt tror att jag underminerar dig. Att som du skriver att man tar upp något till ytan är inte att älta om saken, att ta upp till ytan är att analysera och göra det bästa av situationen.
Man behöver inte bli aggressiv i tonen, det främjar ingen.
Bloggen i sig är en hjälp, vill jag påstå. Alla som är anhöriga har nog stunder där de tycker/tror/är rädd för att de är helt ensamma om det de upplevt. För mig att kunna läsa dessa tankar om vad du upplevt är en uppvakning och tröst i sig! Råd behövs inte. Gemenskap däremot!
Bra skrivet, fortsätt snälla!
Bettina har redan sagt just vad jag tänkte säga... Du kanske inte "ger råd", men du ger någonting annat, bara genom att skriva - och du ger nog till både dig själv och dina läsare. Fortsätt skriva så länge du känner att det ger dig något, tycker jag!
Skit i den jävla idioten! Skitsvårt, jag vet. Dina nyktra betraktelser och försök att finna en jämnvikt hjälper mig. Vi delar många upplevelser och jag fäller ett par tårar för dig, mig och alla andra som fick växa upp på det här sättet.
Jag vill tacka för din blogg.
Jag läser till skolsköterska och skriver för tillfället en hemtenta med syftet "att belysa hur en människa kan påverkas av att växa upp som anhörig till en alkoholist". Basen för resultatdelen i rapporten/hemtentan är din blogg. Mycket intressant blogg, mycket viktigt område!
Skicka en kommentar
<< Home