Trodde jag blivit frisk :)

OK jag vet att detta kommer vara komsikt för vissa...

men jag gick hela förra veckan och kände mig ganska stark. Tänkte att jag har nog fått ur mig allt nu. Jag kanske kan gå vidare nu, behöver inte gå på några fler möten, behöver inte kalla mig för vuxet barn. Hade känslan att allt kommer ordna sig på något sätt.

Jag gick på ett möte i alla fall, ett som jag i vanliga fall inte går på, och delade även där att jag kände mig stark. När de andra delade kunde jag inte känna igen mig och jag trodde verkligen att jag blivit frisk!


Jippie! Inga mer tårar!




Och så gick jag på mitt vanliga möte. Kanske för att jag någonstans längst inne kände att "Är jag verkligen klar nu?" Vi delade på temat Ansvar/Kontroll. Det var säkert 40 pers på mötet och många delade. Dessto fler personer som delade dessto mer kände jag igen mig, dessto mer kom det upp en massa känslor, dessto mer insåg jag att jag inte alls var frisk, och så delade jag själv och släppte ut allt och alla tårar!

Jag är inte klar! Jag är inte frisk! Jag insåg att jag under förra veckan arbetat en massa övertid, kört på högvarv, och bara tryckt ner alla jobbiga känslor. Precis så där som jag gjorde när jag var liten när det blev för jobbigt. Tryckte ner alla jobbiga tankar, känslor och slog in i mig själv "Allt kommer bli ok!" Bara för att kunna överleva.

Men jag måste sluta trycka ner det jobbiga och låtsas som allt är ok, tro att jag är ok. Det fungerar bara i en vecka!