KRIS
Jag och min sambo är i en kris! Alla känslor om att inte räcka till kommer tillbaks. Vem ska vilja ha mig? Jag är helt värdelös.
Jag tror inte att han har förstått hur dåligt jag mår. Att mycket av min dag går åt till att tänka på detta och ha magont. Han förstår inte hur sårad jag är...hur bedragen och ensam jag känner mig.
Kanske det inte är konstigt att han inte förstår. Kanske det är mitt fel, att jag är så jävla lojal, att jag inte står ut med tanken på seperation för att jag känner igen känslor från när min pappa lämnade mig. Det känns som om jag ska explodera. Jag tar det för personligt. Men jag kan inte hjälpa det...
Så trött på att vara svag, så trött på att inte vara älskad. Så trött på att vilja vara med någon som inte vill vara med mig...
Jag tror inte att han har förstått hur dåligt jag mår. Att mycket av min dag går åt till att tänka på detta och ha magont. Han förstår inte hur sårad jag är...hur bedragen och ensam jag känner mig.
Kanske det inte är konstigt att han inte förstår. Kanske det är mitt fel, att jag är så jävla lojal, att jag inte står ut med tanken på seperation för att jag känner igen känslor från när min pappa lämnade mig. Det känns som om jag ska explodera. Jag tar det för personligt. Men jag kan inte hjälpa det...
Så trött på att vara svag, så trött på att inte vara älskad. Så trött på att vilja vara med någon som inte vill vara med mig...
skrivet av vuxetbarn 10/31/2005 04:45:00 em
2 kommentarer
2 Comments:
värme till dig.. suck.. relationer och separationer är allvarliga saker..
Min man och jag har hängt ihop sedan 1989, han vet allt om min knäppa mamma och supande pappa och ÄNDÅ, lyckas han emellanåt glömma bort vad jag bär med mig.
Han hatar att det räcker med ett tfnsamtal från pappa för att jag ska vara nollställd i ett dygn efteråt.
Knepig sits, men det måste finnas en respekt även om han inte förstår.
Det här du - han måste acceptera även det svåra.
Sedan har vi alla olika sätt att handskas med det.
Skicka en kommentar
<< Home