Minnen
Jag är ledsen och sörjer att jag inte har några bra minnen från min pappa. Det enda bra minnet jag har är att jag tyckte det var så skönt att kura upp mig bakom honom i soffan när han sov. Han var så varm.
De andra positiva minnena jag har är bara när han gjort komiska saker på fyllan.
Jag önskar jag hade minnen som bara var mellan han och mig. Som någon disskussion vi haft, eller när vi gjort något ihop. Men de finns inte... och jag kommer aldrig få dem...
4 Comments:
Låter kanske ytligt. Men. Din sida är så vacker! Känns ännu djupare i mig det jag då läser hos dig av någon anledning?? Vet inte om du får ihop koncepten. Jag har inte de erfarenheter du har. Snarare en livrädsla i familjen mot alkohol. Men det finns så många andra beroenden som av någon anledning är socialt acceptabla. Vet inte riktigt vad jag vill säga just nu. Men jag tror jag kommer läsa din blogg då och då...
Stackars stackars dig, vad skall du göra för att förbättra din situation? Det ser ut som du har mått dåligt över en längre tid och behöver professionell hjälp, jag tycker jättesynd om dig. Kram!
Hej
Tack för din uppmuntran...kan jag behöva. Vissa dagar fullkomligt suger jag åt mig i omättlighet. En del dar verkar jag vara hur oberörd och hård och stark somhelst...känns det igen?!
Jag känner verkligen igen den där saknaden efter minnen. Jag försökte en gång att komma ihåg någon gång som pappa kramade mig när jag var barn, men kunde inte komma på en enda. Jag saknar barndomsminnen ofta, särskilt när andra pratar om sina. Vissa av oss var nog aldrig riktigt barn.
Tack för att vi får läsa dina tankar.
Skicka en kommentar
<< Home