Vuxet Barn Till En Alkoholist

JAG ÄR ETT VUXET BARN
SOM VÄXT UPP MED EN
ALKOHOLISERAD PAPPA.

Jag har först nu börjat inse vilka konsekvenser detta fått på mig som person, mitt liv och mitt förhållande med min sambo. Jag hoppas att genom denna blogg få skriva av mig de tankar, känslor, och frågor som jag har. Kanske även få lite feedback från andra vuxna barn som vuxit upp med alkoholiserade föräldrar eller på annat sätt dysfunktionell familj.   
 


     "This too shall pass"

                                                                                                                                                             

fredag, november 04, 2005

På utflykt med en alkoholist


Ett av de få minnen jag har av min pappa är från ett av de få tillfällen då vi gjorde något ihop. Mycket av det som jag kommer beskriva nedan är typsika saker som hände i närhet av min pappa. Det komiska blandat med stressen av hans aroganta beteende.

När jag var 12-13 år tog min pappa med mig och min bästa kompis för att åka skidor över en helg. Jag var lite nervös att vara ensammen med min pappa, speciellt med min kompis närvarande. Hon visste dock att han drack en del, men hon förstod nog inte varför det var så jobbigt för mig.

Min pappa är även en kedjerökare, och trotts att han vet att jag är superkänslig för rök och min kompis var närvarande tände han pipan och rökte i bilen vid flertalet tillfällen. Jag gnällde och bad honom att inte röka i bilen, men jag fick bara svaret "Äh sluta löjla dig."

Vi hittade ett hotell, eller snarare ett rum som hyrdes ut, där pappa bestämde att vi skulle bo. Han hade köpt med sig några flaskor sprit och vin, och redan innan vi lämnade rummet för backen så hade han lyckats få i sig en del.

Första liftåket upp, sitter min pappa precis före oss på en sådan där ankarlift. I mitten av backen blir det varje gång ett litet avbrott och liften stannar. Min pappa måste naturligtvis passa på att tända pipan. Men precis när han lyckats fnula fram tobak och pipa med vantarna så startar liften och han flyger av...det var väldigt komiskt...och vi skrattade som bara den...

När vi kom upp till toppen så visar det sig att den svarta backen är avstängd för det är alldeles för mycket is, så vi åker i de andra backarna. Jag och min kompis kommer ifrån min pappa men vi har bestämt att träffas för lunch så allt är lugnt.

Påväg upp i liften ser jag och min kompis hur någon åker på rumpan ner för den avstängda backen i full fart, med stavar och skidor kanandes strax efter. Vi fnissar, men vid lunch visar det sig naturligtvis att det är min pappa vi sett. Så typiskt honom att inte kunna följa regler.

På kvällen blir det mycket drickandes! Min kompis tyckte nog bara att min pappa var rolig. Han blir ju mer pratsam och underhållande när han dricker, men för mig var det bara jobbigt att höra hans sluddrande och se hans raglande. Min kompis råkade spilla vin på mattan. Så på morgonen bestämmer min pappa att vi ska dra tidigt, strunta att betala, och smita från allt!!!

JAG DÖR AV PINSAMHET! Jag skäms för min pappa, min familj, inför min kompis. Min hemska pappa bara smiter från allt ansvar och från att betala. Vilken klass!!!

Men det skulle inte sluta där. Det är ju astidigt på morgonen och eftersom vi smitit så har vi inte fått någon frukost. Men det löser min pappa genom att vi åker till Scandic Hotell som låg precis i närheten på vägen hem. Jag tänker "OK nu får vi i alla fall äta ordentligt". De hade en sån där härlig hotell frukost som inkluderar allt. MUMS MUMS.

När vi går därifrån, fram till kassan för att betala, säger min pappa till kassören. "Vi bor här på hotellet så skriv upp det på vårt rum."

Jag bara drar iväg min kompis och hoppas att hon inte hört honom! Resten av resan hem i bilen så bolmar pappa på och ska köra om varenda bil. Han kör som en galning i hög fart, och tillslut brister jag...jag börjar gråta och ber honom att sakta ner....men han bryr sig inte...

Ja, så kunde det se ut när man var på utflykt med min pappa....

Jag är i alla fall tacksam mot min kompis. Hon nämnde aldrig till någon hur full han blivit, de pinsamma saker han lät oss gå igenom, och hon har fortsatt att vara min bästa vän även tills idag!

1 Comments:

Blogger vuxetbarn skrev...

Mymlan,
jo jag vet, jag skrattar ju också åt hans galenskaper...men just det här att jag inte hade någon kontroll över vad som hände gav mig sån stress. Idag skulle jag ju bara kunna dra därifrån, det kunde jag inte då.

Förstår att det är dubbla känslor för dig...en saknad över en pappa som man aldrig hade...samtidigt som det är befriande...

hoppas du hittar styrka någonstans ifrån.

11/07/2005 4:07 em  

Skicka en kommentar

<< Home