Min pappa kommer att dö

Pappa har fått diagnosen skrumplever vilket innebär att hans lever inte fungerar längre. Han har även en inflammation på gallan med stora gallstenar som inte passerar. Därför har han fått en påse på magen som ska föra ut gallvätskan. Denna åkte av utan att han märkte det så vätskan började åka baklänges i systemet vilket naturligtvis inte är bra.

Dricker han alkohol nu är det slutet för honom.

Jag blev chockad sist jag såg honom. Han kunde knappt röra sig, hade inga muskler kvar på armarna, orkade knappt prata och var gul som en lussekatt på huden och i ögonen. Han rörde sig som en 95-åring fast han är 60.

De kan inte operera honom för galstenarna för han är i för dåligt tillstånd. Pappa vägrar naturligtvis att stanna på sjukhuset så nu har han hemtjänst som kommer förbi 4-5 gånger i veckan.

Första helgen hemma hade någon kommit förbi med några starköl som han fått i sig. Jag förstår nu till fullo hur sjukt hans begär är. Hur stark sjukdomen är om man gör så här mot sig själv. Det är så fantastiskt onödigt och sorgligt.

Jag har varit väldigt arg på min pappa för det vi fick gå igenom när vi växte upp. Arg på hur jag blivit på grund av honom. Arg på orättvisan i det hela. Men nu känner jag mig inte arg alls längre utan bara väldigt ledsen. Även om jag förstått hela tiden att man inte kan dricka så mycket som pappa gjort och leva ett långt liv så kommer det ändå som en chock att slutet börjar närma sig.

Prognosen är ca 2 år.

Det som gör mest ont just nu är att han måste vara så otroligt deprimerad. Vad kan han ha för anledning att ens gå upp på morgonen. Hans barn har han knappt någon kontakt med. Hans föräldrar har nu båda gått bort. Han kan knappt röra sig.

Ett liv bortkastat?

Farmor kommer aldrig ringa mer

Jag brukade alltid rysa till lite när farmor ringde. Chansen fanns alltid att det skulle vara DET samtalet. Kunde bli irriterad och ledsen på att hon ville att jag skulle ta tag i saker. Jag har ju min egen familj nu. Har jag inte gjort vad jag kunnat?

Farmor fanns alltid där för pappa. Det var hon som såg till att det var rent i lägenheten och att han hade någonstans att gå på julafton.

Nu har hon gått bort. Väldigt snart efter att vi förlorade farfar. Jag antar att hon inte orkade mer.

Vem ska nu ta hand om pappa?

Nu önskar jag att farmor ringde. Även om det inte var bra nyheter, så var hon som en sista livlina för pappa.