Då var det dags att kliva ombord på karusellen igen
Då var det dags igen. Ett samtal.
Pappa har åkt in akut till sjukhuset. Jag vet ingenting...deras telefontid har inte öppnat ännu.
Ska det vara värsta möjliga besked man får, eller är det "lungt"?
Vet bara att han ligger på avdelningen för njursjukdomar. Snart kan jag ringa och höra mig för.
Jag tror att jag någonstans har "lämnat över" för jag gråter inte, och jag känner mig ganska känslokall. MEN jag vet att om beskedet inte är positivt, är jag där igen...skuldskänslorna tar över och jag är igen ett vuxet barn, en medberoende.