JAG
ÄR ETT VUXET BARN SOM VÄXT UPP MED EN ALKOHOLISERAD
PAPPA.
Jag har först nu börjat
inse vilka konsekvenser detta fått på mig som person, mitt liv och mitt förhållande
med min sambo. Jag
hoppas att genom denna blogg få skriva av mig de tankar, känslor, och frågor
som jag har. Kanske även få lite feedback från andra vuxna barn som vuxit upp med
alkoholiserade föräldrar eller på annat sätt dysfunktionell familj.
"This too shall pass"
onsdag, september 26, 2007
6 månaders Tvångsvård
Nu är det klart. Det blev 6 månader av nykterhet...men även som "inlåst."
Det sist nämnda har jag naturligtvis skuldkänslor för...han kommer sitta inlåst på ett hem över Jul och Nyår.
Men det är skönt att veta att "idag dricker han inte."
Jag har inte vågat att ringa honom ännu. Ja, vågat. Jag tycker det är läskigt att ringa. Han säger ju inte så mycket när han är nykter och jag vet inte vad hans inställning är till att jag varit den drivande kraften i hela det här.
Men jag har skrivit två brev till honom. Inget svar så klart.
Usch soc tjejen ringde och ville ha min utsaga. Hon ville veta hur min barndom sett ut och hur min pappa varit när han varit full...var han våldsam etc.
Det är ju en sak att skriva här på bloggen. Helt anonymt. Något helt annat att prata med henne som har mitt namn, som ska berätta för pappa exakt vad jag sagt, och sen tala om för en domare i rätten vad jag sagt.
När vi var klara tänkte jag efter på vad jag egentligen sagt, och jag tror att jag kan ha hålligt tillbaks lite på mina känslor och minnen. Men hur lätt är det att bara häva ur sig sånt som andra går till psykolog för att prata om.
Nu finns de där i alla fall...mina ord på ett utskrivet papper hos socialen.
Pappa ville åka hem efter 2 dagar...som vanligt. Men den här gången sa faktiskt läkarna ifrån. Hans hälsa är alldeles för dålig, så de tog kontakt med soc och politikerna och gjorde en LVM.
Detta betyder att nu måste pappa stanna på hemmet. I veckan ska domaren ta beslut om det var ett riktigt utfärdat LVM, och sen börjar utredningen. I utredningen ska soc meddela hans historik, läkarna får uttala sig och så vi anhöriga så klart.
Jag har hört att det kan ta tid med den här utredningen. Men det spelar ingen roll om jag vet att pappa måste vara på hemmet. Då måste han vara nykter.
Det värsta är väl att pappa är sur som ett bi. Men det spelar heller ingen roll. Han kan hata mig för resten av livet för det här, men jag kan nu känna att jag gjort något. Att jag faktiskt försökt.
