Vuxet Barn Till En Alkoholist

JAG ÄR ETT VUXET BARN
SOM VÄXT UPP MED EN
ALKOHOLISERAD PAPPA.

Jag har först nu börjat inse vilka konsekvenser detta fått på mig som person, mitt liv och mitt förhållande med min sambo. Jag hoppas att genom denna blogg få skriva av mig de tankar, känslor, och frågor som jag har. Kanske även få lite feedback från andra vuxna barn som vuxit upp med alkoholiserade föräldrar eller på annat sätt dysfunktionell familj.   
 


     "This too shall pass"

                                                                                                                                                             

torsdag, januari 25, 2007

Vuxet Barn Konfronterar Inte

Eller är det så att jag inte kan glömma och förlåta för att jag som vanligt bara trycker ner alla känslor?

Istället för att konfrontera mina känslor, tala om för personen i fråga hur illa den gjort mig, och hur dåligt jag mår varje dag, så håller jag allt inom mig.

Därför kan jag varken glömma eller förlåta, för det ligger fortfarande kvar där inne och gror. Om jag istället stod upp för mig själv, och inte lät andra göra mig illa, utan att de fick höra det. Om jag kunde prata ut om hur ont det gör varje dag.

Då borde jag kunna gå vidare...

fredag, januari 19, 2007

Kan Vuxna Barn glömma och förlåta?

Är det så att man som vuxet barn har svårare att glömma och förlåta saker, eller är det bara jag?

När någon svikit mig, gjort mig ledsen, eller något annat som RIKTIGT gjort ont. Då har jag jätte svårt att släppa det.

Min pojkvän har svikit mig en gång, och fastän att det är OK idag, så tänker jag på det VARJE dag, jag kan börja gråta på stört bara jag tänker på det, och jag kan liksom inte komma över sveket. Kan nog inte riktigt förlåta det.

Det samma gäller för min pappa. Allt det han lät mig gå igenom kan jag inte riktigt glömma och förlåta.

Är detta någon skada som vuxet barn, eller är man kanske extra känslig som vuxet barn?

onsdag, januari 17, 2007

What Am I To You?

Since I am not your everything,
how about I be nothing,
nothing at all to you?

torsdag, januari 04, 2007

Jul fylld med sprit

Lovade skriva om julafton, även om det nu blir långt i efterhand...

Av någon konstig anledning så får jag alltid känslan på julaftonsmorgon att jag vill spendera HELA dagen med familjen. Det ska bli så trevligt och mysigt, och jag åker gärna hem till mamma så tidigt som möjligt.

Alltid mysigt att komma dit när hon gjort så fint och det luktar god mat. Vi pratar och tittar på TV, myser med syrran i soffan, skrattar och har det jätte kul.

När klockan slår 12 kommer nästan alltid kommentaren "Ja nu är klockan i alla fall över 12" och så dricks den första alkoholen (Whisky).

Jag dricker också på julen. Kan vara något glas vin eller öl till maten och sen något gott som Bailey's eller något till kaffet.

Men jag förstår bara inte det här med att häva i sig sprit! Glas efter glas, även om du redan är aspackad...varför hälla i sig ännu mer? Det blir så tråkig stämmning. Från allt det positiva så blir det upprepade frågor, sluddringar, ragglingar, bråk, skrik och har man riktigt tur så blir det gråt...

Min syster skyddar sig mot spektaklet genom att skratta och jag genom att fly...fly hem till pojkvännen.